Svar till Magnus

Svt är luriga. De sa att jag skulle få publicera den här på svt debatt, men nu verkar de ha dissat den idén utan att ens höra av sig. Dålig stil. Här kommer iaf mitt svar på Magnus Anderssons svar på min artikel.

UPPDATERING. Nu finns artikeln upplagd på svt debatt i alla fall. Således gillar jag dem igen =)

Magnus Anderssons svar på min artikel är något som jag uppskattar. Jag skrev att jag ville ha en debatt om tillväxtens gränser, och det har jag fått. Anderssons tes är att vi behöver utveckla bättre teknik för att klara klimatproblemen. Han skriver ”Om vi sänker vår standard och därmed slutar forska och utveckla nya klimatsmarta tekniker, vilket Schröder inte tror på, så kommer alla dessa miljarder människor när de börjar få det ekonomiskt bättre vara tvungna att använda samma tekniker som vi gjort när vi byggde vårt välstånd.”

I årtionden har högern pratat om att tekniken ska lösa miljöproblemen. För några år sedan var alla övertygade om att etanolen var lösningen som skulle låta oss fortsätta köra bil, den illusionen sprack. Sen började folk tro att elbilen skulle fixa det, och nu börjar fler och fler inse att inte heller elbilen är en lösning, eftersom motorerna kostar för mycket att tillverka. Att sitta hemma på soffan och önska att vetenskapsmännen ska dra fram någon lösning ur sina magiska hattar som låter oss fortsätta som förut är inte realistiskt, och det är inte att ta ansvar för klimatet. Andersson verkar även ha missförstått mig. ”Men med ekonomisk utveckling har fler människor fått råd med mat, kunnat köpa dricksvatten, skaffat sig en toalett och en riktig spis så man slipper dra ner sot i lungorna och dö i förtid.”. Magnus tror alltså att jag vill minska tillväxten för alla. Det vore ju absurdt, självklart ska människor i fattiga länder kunna få det materiellt bättre. Självklart ska människor få skaffa sig en toalett och en spis. Men i västvärlden har de flesta sedan länge både toalett, spis, tv, dator, bil, relativt stora hus och så vidare. Jag ifrågasätter inte att folk köper saker, men jag ifrågasätter västvärldens överkonsumtion.

 Medan Andersson menar att jag har en religiös syn på tillväxt som något dåligt så menar jag snarare att det är han som sitter fast i den masspsykos som teknikromantiseringen utgör. Jag konstaterade redan i min förra text att teknikeffektiviseringarna skulle behöva tiodubblas för att kunna lösa klimatfrågan. Det är inte realistiskt. Dessutom tar inte Andersson hänsyn till den så kallade rekyleffekten. Rekyleffekten innebär att om en vara blir miljövänligare så blir den också ofta billigare, exempelvis om företagen tillverkar mindre mobiler. Eftersom mobilerna blir billigare så har fler råd att köpa dem, vilket ändå leder till att det går åt mer material och mer energi än innan, totalt sett. Teknikutveckling tenderar att minska ökningen av utsläpp, men inte att leda till någon minskning i sig självt. Teknik ensamt kan inte lösa klimatproblemen, det går inte att som Andersson bara önska att i framtiden kommer en ”explosion av ny teknik” rädda oss. Vi måste också kolla på hur den beskrivningen stämmer överens med verkligheten. Teknikutveckling är bra, men det är inte på långa vägar tillräckligt.

 Andersson har hört de här argumenten förut förmodar jag. Det har många i den övriga borgerligheten också, jag har själv upplyst Reinfeldt om detta ett par gånger, men ingen i borgerligheten lyssnar. Det beror på att de är ideologiskt förblindade. För konsekvensen av vad jag säger är ju att kärnan i borgerlig ideologi, kapitalismen, har misslyckats. Världen är inget plussummespel som borgerligheten vill få det till, alla tjänar inte på det nuvarande systemet, förlorarna är kommande generationer. Detta innebär i sin tur att det blir moraliskt omöjligt att motivera hur vissa människor kan få vara så extremt rika, när vi vet att deras överkonsumtion är ett direkt hot mot framtidens människor. Men att jämna ut klassklyftor har aldrig varit högerns paradgren.

 Det är orimligt att vi lever på mer än vad jordens resurser tillåter. Det är inte så svårt att förstå egentligen, men eftersom det hotar själva högerns existensberättigande så måste de ifrågasätta mig. Tursamt nog så har Andersson rätt i att jag inte är ensam. Klimataktion har nyligen lanserat en kampanj som heter ”nödstopp”, där de uppmanar folk att minska sin konsumtion drastiskt. Såna saker ger mig hopp, för det visar att frågan inte är helt tabu längre. Debatten som jag efterlyste i mitt förra inlägg växer sig starkare, och trots min tillväxtkritik så ser jag gärna att den fortsätter växa länge till.

mp = vänsterliberalt?

Valter Mutt, gammal räv inom mp skriver idag på newsmill om att mp är sveriges vänsterliberala alternativ. Han har delvis rätt såklart, mp är det parti som tydligast försöker att kombinera frihet och rättvisa. Vi var banbrytande på rättighetsområdet när det gäller exempelvis HBTQ-frågor (frihet), och samtidigt har vi jobbat för att höja golven i a-kassan (trygghet, rättvisa). De här tankarna, att frihet och rättvisa går att kombinera är relativt spridda inom den gröna rörelsen, så visst, delvis är vi ett socialliberalt parti. Men på vissa sätt är vi det verkligen inte.

Tillväxtkritik kan exempelvis svårligen kombineras med något som helst som kallas vänster/socialliberalt som jag ser det. För mig är det tydligt att socialliberala partier accepterar den nuvarande ekonomiska ordningen, där tillväxt är en grundbult. Att ifrågasätta tillväxten kan knappast klassificeras som varken höger eller vänster, utan måste nog kallas just grönt.

Detta är också en tydlig skillnad mellan olika falanger av mp. De mindre systemkritiska miljöpartisterna, som ändå tror att vi kan lösa miljöproblemen inom det rådande systemet har nog betydligt lättare att kalla sig socialliberaler, medan vi som har mindre tilltro till att det rådande systemen kan lösa problemen nog undviker termen socialliberal.  Så, i många frågor är vi socialliberala, och och det finns nog en hel del socialliberaler i partiet. Men partiet är enligt mig (och bör heller inte vara) socialliberalt rakt igenom.

Svt debatt om miljö

Jag skrev en artikel förra veckan om miljöproblemen, och hur de etablerade partierna blundar för de åtgärder som krävs för att få bukt med dem. Rubriken är satt av svt.

Atikeln finns att läsa här

Sossar

Trots att tillväxtideologin genomsyrar den internationella jakten på det globaliserade kapitalet har det under decennier närmast varit tabu att diskutera denna grundläggande princip, även inom socialdemokratin. Att världen nu närmar sig ett klimatkaos är därför inte så konstigt

Citatet låter som att det kommer från en miljöpartist. Men det gör det inte, det kommer från en sosse. Det ger mig lite hopp, jag tror att det enda sättet att få till en hållbar utveckling är att få vänstern, och framförallt socialdemokratin att acceptera att evig tillväxt i en begränsad värld är en omöjlighet. Att få högern att acceptera det är nästan omöjligt, det hotar ju kapitalismen, men vänstern har en tradition av solidaritet, så de borde gå att övertyga. Prata med din lokala sosse! Vi måste få det där tröga åbäket att byta kurs, och det illa kvickt!

Varför tillväxt och miljö inte går att kombinera

Jag tänkte försöka reda ut en gång för alla varför det inte är hållbart med ekonomisk tillväxt i västvärlden. Jag brukar då och då påpeka att ju mer prylar vi konsumerar, ju mer ökar utsläppen som skapas när dessa prylar produceras. Då kommer det alltid nån liberal eller konservativ människa och påstår att tillväxt kan leda till minskade utsläpp, eftersom vi tillverkar saker effektivare. Det gör inget att vi tillverkar lite fler mobiltelefoner, om de är hälften så stora, och det gör inget att fler kör bil om bilen drar mindre bensin. Genom energieffektiviseringar kan vi både fortsätta ha tillväxt, och minska våra utsläpp. (Detta brukar kallas för frikoppling, man frikopplar materialproduktionen från utsläppen). Nu ska jag förklara varför frikoppling inte fungerar.

Först måste vi skilja på relativ frikoppling och absolut frikoppling. Absolut frikoppling är det som liberalerna menar sker, dvs att de totala utsläppen minskar samtidigt som tillväxten ökar.  Relativ frikoppling är när vi tillverkar telefoner i mindre och mindre storlek, vilket gör att utsläppen per producerad telefon minskar. Samtidigt så säljs fler och fler telefoner, vilket gör att utsläppen från alla producerade telefoner ändå ökar. Så ser det ut med de flesta varor idag. En viss effektivisering sker, men fler varor säljs, vilket äter upp effektiviseringen. Faktum är att effektiviseringen ofta leder till att försäljningen ökar, (den så kallade rekyleffekten). Tänk dig exempelvis en bil som drar mycket mindre bensin än din nuvarande bil. Då blir det plötsligt billigare att köra, vilket gör dig mer körbenägen, vilket gör att du åker mer bil, vilket äter upp stora delar av energivinsten.

Det går att skriva en enkel formel för att förklara hur mycket teknologiska förbättingar som skulle krävas för att både fixa klimatet och behålla tillväxten. Utsläppen påverkas av antalet människor på jorden = populationen som vi kallar för P. Hur stor inkomst denna population har per person (I), samt teknologin, som avgör hur stor miljöpåverkan varje spenderad krona leder till (T). Det ger oss formeln P x I x T = Världens utsläpp.

Vad innebär då detta? Låt oss ta ett exempel (de flesta siffror och exempel är föresten snodda från den här rapporten, om ni inte fattar nåt av det jag skriver nedan så är det ok, läs bara kapitel 5 i rapporten så kan ni läsa samma sak, fast på fler sidor och mer pedagogiskt)

För att vi då ska få en minskning av utsläppen måste effektiviseringen (T) vara större än befolkningsökningen (P) och BNP-ökningen (I) tillsammans. Just nu ligger befolkningsökningen (P) på runt 0.7 %, och innan den ekonomiska krisen låg tillväxten (I) på runt 1.4 % världen över. Teknologieffektiviseringen (T) minskar med runt 0.7 %, vilket innebär att (P) och (T) tar ut varandra, den ena ökar lika mycket som den andra minskar. Kvar blir då I vilket innebär att utsläppen fortsätter öka med lika mycket som bnp stiger (eller att utsläppen sjunker med lika mycket som bnp sjunker).

P x I x T =
0.7 % + 1.4 % – 0.7 %=
1.4 %
Utsläppen ökade innan krisen med 1.4 %

Befolkningsökningen (P) och den ökande inkomsten (I) orsakar alltså tillsammans ökade utsläpp för 2.1 % per år (0.7 + 1.4). Om vi ville ha kvar tillväxten, och samtidigt se till att vi varken släppte ut mer eller mindre än nu så måste vi alltså ha en teknologiförbättring på 2.1 % per år, alltså 3 gånger så hög som den nuvarande. Bara det är orealistiskt, men tänk då att för att klara målet om att temperaturen bara ska stiga 2 grader så måste utsläppen minska med runt 5 % per år. Då måste T först ta ut den ökning som P och I tillsammans orsakar, dvs 2.1 % och sen minska med ytterligare 5 %, vilket blir 2.1 + 5 = 7.1 %. Alltså måste det ske en energieffektivisering som är tio gånger så hög som dagens 0.7 %.

P x I x T = -5
0.7 + 1.4 – 7,1 = -5
För att utsläppen ska minska med 5 % måste tekniken bli 7.1 % effektivare per år

 När Reinfeldt kan berätta för mig hur man ska få teknologin att utvecklas i tiofaldig takt, då tror jag på tillväxtsamhället, tills dess är jag skeptiker.

Insändare

Vi fick i uppgift att skriva en argumenterande insändare i skolan om EMU. Jag frågade om jag kunde skriva om finanskrisen istället, och det fick jag. Här är resultatet (Jag vill varna lättuttråkade läsare för ett ganska byråkratiskt språk)

När finanskrisen just hade börjat skyllde de styrande i Washington på finansvalparnas girighet. Det var girigheten som hade fått dem att gapa efter för mycket, och därmed mista hela stycket. Men det var inte finansvalparnas fel, människorna i Washington ljög. De visste hela tiden att finansvalpar är giriga, kapitalismen kräver det till och med. De som inte vill maximera sin vinst kommer att gå under i den hårda konkurrensen. Finanskrisen var inte ett fåtal människors girighets fel, det var heller ingen bugg i systemet, det var hela systemet som fallerade.

Vi har ännu inte sett botten på den här svackan, och ändå har vi satt samma människor som orsakade krisen till att reparera den. Man kan tycka att de borde ha förlorat vårt förtroende vid det här laget, men tydligen inte. Det är dags att komma med nya lösningar istället för samma gamla idéer som orsakade krisen från första början, för dagens ekonomiska system är inte hållbart.

Den engelska kommissionen för hållbar utveckling konstaterar det som vi gröna har sagt i årtionden: ”Tillväxtens myt har svikit oss. Den har svikit de två miljarder människor som lever på under två dollar om dagen. Den har svikit de ömtåliga ekosystem som vi beror av för vår överlevnad. Den har svikit spektakulärt när det kommer till att ge ekonomisk stabilitet och att säkra människors tillgångar”. Det är dags att andra krafter tar kontroll över det ekonomiska systemet, krafter som inser att evig tillväxt i en begränsad värld inte är genomtänkt ekvation.

Vi måste se den här krisen som en väckarklocka, och vi måste inse att det inte går att både äta kakan och ha den kvar. Det går inte att som moderaterna, ha som sina två främsta mål till EU-valet att rädda klimatet och öka tillväxten eftersom de två står i tydlig motsats till varandra. Tillväxt i västvärlden och en bra miljö är inte förenliga, mer prylar ger mer skräp, så enkelt är det. Tillväxt är för den delen inte önskvärt heller, eftersom det inte ens får oss att må bättre. Mer pengar ger bara ökat välmående fram till en viss gräns, en gräns som västvärlden sen länge passerat.

Det är dags att tänka om, och att tänka nytt. Kravet på evig och ständigt ökande tillväxt var vad som satte oss i den här situationen med finanskris och klimatkris från början. I solidaritet med världens fattiga, och med kommande generationer som kommer att lida av den förstörda miljön är det inte mer än rimligt att vi slutar sträva efter någonting som inte ens gör oss mer välmående. Låt oss istället fokusera på en rättvisare fördelningspolitik, båda nationellt och globalt, samt att ge folk jobb, förslagsvis genom minskad normalarbetstid. Det skulle alla tjäna på.