You are currently browsing the tag archive for the ‘olja’ tag.
Dokument utifrån sände nyss en fransk dokumentär om ris, och vad som hände 2008 när priset sköt i höjden. Dokumentären är intressant, därför att många lärdomar som dras i den går direkt att överföra på många andra råvaror. Inklusive olja.
Matprischocken 2008 berodde på lite olika faktorer, dåliga skördar och höjda oljepriser drog upp priset en bra bit. Men det verkliga racet mot toppen, som bland annat ledde till att kostnaden för ris sexfaldigades på några månader handlade framförallt om spekulation ifrån olika aktörer.
Exportländerna ville inte sälja, för de spekulerade i högre priser, mellanhänderna ville inte heller sälja. Samma sak gällde med importörer och småhandlare. Alla satt och höll på varorna för att tjäna pengar. Resultatet blev massiva prishöjningar.
Länderna med en medelproduktion av ris som såg detta blev livrädda och stoppade ofta exporten av det egna riset, av oro för att grödan inte skulle räcka till det egna folket.
Importländerna fick för att få tag på tillräckliga mängder ris inte bara betala ett högt pris till exportländerna. Det krävdes dessutom kontakter och förhandlingar i stängda rum. Basala råvaror är mer politik än ekonomi. Dessutom var importländerna många gånger tvungna att hårdsubventionera riset för att hålla priset på en rimlig nivå. Om priset gick upp för mycket skulle nämligen hungerupplopp bryta ut, vilket trots detta ändå skedde i ett dussin länder.
Matproblematiken löste sig, dels genom att skördarna åter började leverera, och dels genom att oljepriset föll som en sten under finanskrisen. Peak oil kommer inte lösa sig självt på det sättet. Resultatet blir förmodligen väldigt likt scenariot ovan. Exportländerna börjar hamstra för att tjäna pengar. Medelproducenterna slutar sälja sin egen olja utanför landet, och vilka som får importera avgörs av vem som har bäst kontakter, snarare än att vanliga marknadsekonomiska regler gäller.
Detta skapar en oljeprischock som leder till kravaller, upplopp, och omkullkastade regeringar. Efter att tillräckligt mycket kaos har utbrutit kommer priset att falla igen, eftersom kaos är dåligt för tillväxten, och när massor av människor blir fattigare så använder de mindre olja. Som en bonus vet vi ju dessutom att en oljeprischock såklart är mycket värre än en matprischock. Dels eftersom matkrisen som sagt gick över, dels eftersom en oljeprischock leder till höjda priser på typ allting annat, inklusive mat, (matpriserna 2008 gick ju delvis upp pga ett högt oljepris).
Många regeringar är såklart medvetna om det här, och precis som att rika länder nu köper odlingsmark i fattiga länder för att säkerställa matproduktionen, så pågår det en kamp om vem som ska få importera den sista billiga energin ifrån delar av Afrika och andra områden. Men oavsett detta går det inte för någon att undvika den oljekris som närmar sig. Trösta er med att nu vet i åtminstone ungefär vad som väntar…
Innan skolorna slutade var jag på en väldigt intressant föreläsning om internationell politik av en kille som hade studerat Afrikas utveckling. Han menade att Afrika kommer att bli betydligt mer intressant i framtiden, eftersom det är den enda kontinenten som inte har hunnit exploatera sina naturtillgångar ordentligt ännu. Hela föredraget var intressant, men det jag fastnade för var något han nämnde i förbifarten. Förr i tiden var det Europa och USA som försökte etablera sig för att få kontroll över fattigare länders naturtillgångar. Nu har Kina, Indien och Ryssland gett sig in i leken.
Konkurrensen hårdnar om naturtillgångarna. Möjligen är det bra för Afrika, om det höjer priset för deras råvaror. Men det får även en del andra implikationer. Föreläsaren exemplifierade med en gasledning som skulle dras från Norra Afrika till Spanien. Ryssland erbjöd sig att betala, men två veckor senare dök EU upp med ett bättre bud. Varför? Därför att Ryssland just nu kontrollerar stora delar av Östeuropa genom att utpressa dem via gasledningarna. Om relationerna med Ryssland blir frostiga, så blir det kallt i husen också för östeuropéerna. Ryssland ville ha kontroll över ledningen från Spanien för att kunna strypa Europa från två håll.
Energi är en maktresurs, och oljan är den mest kritiska energitillgången att kontrollera. Dels därför att den är flytande, och därför lätthanterbar, och dels därför att vi snart står på maximal kapacitet vad gäller oljeproduktion. Så vilka har kontroll över oljan? Svaret är att det är de vanliga stormakterna. I synnerhet USA. USA är bästisar med Saudiaraberna, som är de största producenterna av olja i världen. De har tagit över Irak som har de största oljereserverna i världen, och har baser och kontakter på de flesta ställen. Som jag nämnde innan försöker Kina och Indien slå sig in på marknaden nu, men de är sent ute. De strategiskt viktigaste områdena är redan kontrollerade av de gamla stormakterna.
Vad innebär det här? Låt oss föreställa oss att vi får brist på olja om några år på grund av att efterfrågan ökar samtidigt som det inte går att producera olja i en högre hastighet. Det kommer innebära att priserna stiger dramatiskt, men den verkliga frågan är. Tror vi att oljan kommer säljas på den fria marknaden hur som helst? Vi vet att olja är en maktresurs, varför skulle de mäktigare länderna dela med sig av oljan? Både ett lands militära och ekonomiska makt bygger på tillgång till olja, helst billig sådan. Det innebär att när du väl har oljan så är du nästan per automatik mäktigare än dina grannar som har brist på densamma.
Det är ur det här ljuset vi måste se USAs invasion av Irak. USAs övergripande mål utrikespolitiskt är att behålla sin ställning som världens enda supermakt. De vet att oljetoppen närmar sig, och de vet att olja är en maktresurs. Genom att kontrollera Irak har de sett till att de kan få tillgång till större kvantiteter olja, och förmodligen till ett billigare pris än sina konkurrenter när oljetoppen inträffar. Det innebär att de drabbas mindre hårt av den åtföljande ekonomiska depressionen, och att de har längre tid på sig att ställa om innan samhället får allvarliga problem. Därmed stärker de sin ställning i jämförelse med andra länder.
Att säkra Iraks olja var förmodligen ett av de smartaste dragen som har gjorts, ur ett amerikanskt utrikespolitiskt perspektiv. Supermakten är på nedgång, utmanad av nya framväxande stormakter. Men genom att agera proaktivt kan de kanske de kan utnyttja nya fördelar. Men USA är trots allt världens största oljeimportör, de kommer också behöva ställa om till slut. Men att köpa sig några extra år kan visa sig extremt viktigt, för då kanske andra länder har lyckats utveckla billigare sätt att framställa energi, som USA sen kan köpa in. Det är så roligt att leva, för då får en se hur det går, som nån klok person sa…
