Utan S inget mp

En intressant aspekt av blockpolitiken som hittills inte har lyfts upp i debatten är den historiska relationen mellan S och mp. Få vill kännas vid den, på båda sidor av partigränsen, men likväl finns den där. Mps utveckling är närmast en produkt av socialdemokratin, och som jag ser det, en arvtagare till densamma.

Miljöpartiet uppstod som bekant under slutet av 70talet. Att partiet bildades just då brukar förklaras med kärnkraftsomröstningen. En faktor som däremot konsekvent ignoreras är framväxten av en bildad medelklass, det vill säga den väljargrupp där mp idag har sitt starkaste stöd. Denna akademiska medelklass skapades ju till stor del av socialdemokratin, där det länge har funnits en vision om att alla som vill ska kunna gå vidare till högre studier. Den stora ironin är förståss att genom att de har genomfört den visionen så har de också delvis orsakat den nedgång som vi sett i det här valet.

Genom att fler och fler blev bildade och fick det relativt bra ställt så uppstod andra önskemål, och andra visioner hos den här gruppen än de visioner som var socialdemokratins. Socialdemokratin växte fram genom att organisera arbetarklassen, genom att ställa krav för att de själva skulle få det bättre. Den akademiska medelklassen hade det redan bra, de var produkten av årtionden av socialdemokratisk kamp, och därför kände de inte samma behov av att kämpa för sina rättigheter. Istället tog de ställning för grupper som verkligen behövde hjälp, och här blir kopplingen till mps tre solidariteter om att ta hand om välrdens alla människor, kommande generationer och djur och natur uppenbar.

Alla gröna partier har inte växt fram på det här sättet. I fattigare länder där klimatförändringarna kommer påverka folk direkt finns det en möjlighet att skapa en grön rörelse där människor kämpar för sina egna intressen. Men här i Sverige handlar den gröna rörelsen om att känna solidaritet med grupper har har det sämre än en själv, vilket skiljer sig starkt från socialdemokratin som handlar om att ha solidaritet med sin egen samhällsklass. Men för att folk ska kunna ha solidaritet med andra måste de först känna att de har det bra själva. Utan den välfärdsstat med små klyftor som S har skapat hade mp aldrig haft såna möjligheter att växa sig starkt i Sverige. Jag tror också att det omvända gäller. I ett samhälle där klyftorna växer (som idag) kommer fler rösta mer i sitt eget intresse, och mps väljarunderlag kommer minska. En miljöpartistisk rättvisepolitik förutsätter alltså en socialdemokratisk välfärdsstat. Åtminstone i Sverige.

Årsmöte med Uppsala

Miljöpartiet i Uppsala hade årsmöte idag, och skulle anta kommunprogrammet, som ska styra vår inriktning de närmaste 4 åren. Det gjorde vi inte, för vi han bara igenom två tredjedelar innan tiden var ute, och resten delegerades till ett medlemsmöte. Men en del intressanta saker hann ändå tas upp.

Grön Ungdom hade lagt en rad ändringsyrkanden. Lite oväntat fick vi igenom vårat förslag om att kommunen ska ha en positiv inställning till att människor tar över tomma oanvända hus och kommer med egna förslag på hur de kan användas. Vi fick även igenom med stor majoritet ett tillägg om att friskolor inte får bidra till social segregering. Överlag användes sjukt mycket tid till att diskutera skolor, vilket var ganska onödigt med tanke på att mycket var rikspolitik, och vi dessutom fick slut på tid sen.

Mitt eget förslag, att vi vill ha ett reklamfritt offentligt utrymme förlorade knappt. Motiveringen till varför människor ska tvingas stå ut med mental nedskräpning var att det genererade pengar till kommunen (vi ska alltså skräpa ned för att det lönar sig), och därför att all reklam inte är dålig, och då ska man inte förbjuda all reklam. Det argumentet håller lite bättre, men är samtidigt helt blint för verkligheten. Varje år spenderas 50 miljarder på reklam i Sverige, all den reklamen stärker en konsumtionskultur som skadar människor och miljö. Fördelen med att slippa det väger i min bok betydligt tyngre än att någon promille av reklamen råkar vara för veganmat eller för röda korset.

Sen fanns nåt argument om att vi inte är trovärdiga om vi gör reklam själva, och samtidigt är emot reklam. Men det sågades sönder fint att GUare som påpekade att man kan vilja förändra ett system som man lever inom. Vi hade en EU-politik även när vi ville gå ur EU, exempelvis. Aja, i vilket fall förlorade förslaget med 9 röster mot 12. Synd, men sånt är livet.

Mediebilder

Det måste vara sjukt drygt att vara centerpartist nu. Inte så mycket på grund av opinionsmätningarna, som på hur de framställs i media. De två teman som dyker upp är:

Centern har tappat sin själ
Centern riskerar att åka ur riksdagen

Det är intressant med mediabilder. Centern framställs som i ännu större kris än kd, trots att kd har sämre resultat. Det beror såklart på att centerns fall är från en högre höjd, men ändå. Dessutom måste de stå ut med att ständigt jämföras med mp, som får agera motpolen, som lyckats där center har misslyckats.

Som miljöpartist har jag såklart inget emot att medierna lägger tid på att berätta om hur dåligt det går för centern, och hur bra det går för oss. Men det gäller att vara försiktig. Media älskar att bygga upp och sen förstöra. Journalisterna jagar efter en endaste liten skandal hos mp. Vi får se om de hittar någon innan valet. Och på samma sätt gillar media en underdog story. Det kan vända, men bara vi håller i det här till september så blir det bra.

Svar till Magnus

Svt är luriga. De sa att jag skulle få publicera den här på svt debatt, men nu verkar de ha dissat den idén utan att ens höra av sig. Dålig stil. Här kommer iaf mitt svar på Magnus Anderssons svar på min artikel.

UPPDATERING. Nu finns artikeln upplagd på svt debatt i alla fall. Således gillar jag dem igen =)

Magnus Anderssons svar på min artikel är något som jag uppskattar. Jag skrev att jag ville ha en debatt om tillväxtens gränser, och det har jag fått. Anderssons tes är att vi behöver utveckla bättre teknik för att klara klimatproblemen. Han skriver ”Om vi sänker vår standard och därmed slutar forska och utveckla nya klimatsmarta tekniker, vilket Schröder inte tror på, så kommer alla dessa miljarder människor när de börjar få det ekonomiskt bättre vara tvungna att använda samma tekniker som vi gjort när vi byggde vårt välstånd.”

I årtionden har högern pratat om att tekniken ska lösa miljöproblemen. För några år sedan var alla övertygade om att etanolen var lösningen som skulle låta oss fortsätta köra bil, den illusionen sprack. Sen började folk tro att elbilen skulle fixa det, och nu börjar fler och fler inse att inte heller elbilen är en lösning, eftersom motorerna kostar för mycket att tillverka. Att sitta hemma på soffan och önska att vetenskapsmännen ska dra fram någon lösning ur sina magiska hattar som låter oss fortsätta som förut är inte realistiskt, och det är inte att ta ansvar för klimatet. Andersson verkar även ha missförstått mig. ”Men med ekonomisk utveckling har fler människor fått råd med mat, kunnat köpa dricksvatten, skaffat sig en toalett och en riktig spis så man slipper dra ner sot i lungorna och dö i förtid.”. Magnus tror alltså att jag vill minska tillväxten för alla. Det vore ju absurdt, självklart ska människor i fattiga länder kunna få det materiellt bättre. Självklart ska människor få skaffa sig en toalett och en spis. Men i västvärlden har de flesta sedan länge både toalett, spis, tv, dator, bil, relativt stora hus och så vidare. Jag ifrågasätter inte att folk köper saker, men jag ifrågasätter västvärldens överkonsumtion.

 Medan Andersson menar att jag har en religiös syn på tillväxt som något dåligt så menar jag snarare att det är han som sitter fast i den masspsykos som teknikromantiseringen utgör. Jag konstaterade redan i min förra text att teknikeffektiviseringarna skulle behöva tiodubblas för att kunna lösa klimatfrågan. Det är inte realistiskt. Dessutom tar inte Andersson hänsyn till den så kallade rekyleffekten. Rekyleffekten innebär att om en vara blir miljövänligare så blir den också ofta billigare, exempelvis om företagen tillverkar mindre mobiler. Eftersom mobilerna blir billigare så har fler råd att köpa dem, vilket ändå leder till att det går åt mer material och mer energi än innan, totalt sett. Teknikutveckling tenderar att minska ökningen av utsläpp, men inte att leda till någon minskning i sig självt. Teknik ensamt kan inte lösa klimatproblemen, det går inte att som Andersson bara önska att i framtiden kommer en ”explosion av ny teknik” rädda oss. Vi måste också kolla på hur den beskrivningen stämmer överens med verkligheten. Teknikutveckling är bra, men det är inte på långa vägar tillräckligt.

 Andersson har hört de här argumenten förut förmodar jag. Det har många i den övriga borgerligheten också, jag har själv upplyst Reinfeldt om detta ett par gånger, men ingen i borgerligheten lyssnar. Det beror på att de är ideologiskt förblindade. För konsekvensen av vad jag säger är ju att kärnan i borgerlig ideologi, kapitalismen, har misslyckats. Världen är inget plussummespel som borgerligheten vill få det till, alla tjänar inte på det nuvarande systemet, förlorarna är kommande generationer. Detta innebär i sin tur att det blir moraliskt omöjligt att motivera hur vissa människor kan få vara så extremt rika, när vi vet att deras överkonsumtion är ett direkt hot mot framtidens människor. Men att jämna ut klassklyftor har aldrig varit högerns paradgren.

 Det är orimligt att vi lever på mer än vad jordens resurser tillåter. Det är inte så svårt att förstå egentligen, men eftersom det hotar själva högerns existensberättigande så måste de ifrågasätta mig. Tursamt nog så har Andersson rätt i att jag inte är ensam. Klimataktion har nyligen lanserat en kampanj som heter ”nödstopp”, där de uppmanar folk att minska sin konsumtion drastiskt. Såna saker ger mig hopp, för det visar att frågan inte är helt tabu längre. Debatten som jag efterlyste i mitt förra inlägg växer sig starkare, och trots min tillväxtkritik så ser jag gärna att den fortsätter växa länge till.

mp = vänsterliberalt?

Valter Mutt, gammal räv inom mp skriver idag på newsmill om att mp är sveriges vänsterliberala alternativ. Han har delvis rätt såklart, mp är det parti som tydligast försöker att kombinera frihet och rättvisa. Vi var banbrytande på rättighetsområdet när det gäller exempelvis HBTQ-frågor (frihet), och samtidigt har vi jobbat för att höja golven i a-kassan (trygghet, rättvisa). De här tankarna, att frihet och rättvisa går att kombinera är relativt spridda inom den gröna rörelsen, så visst, delvis är vi ett socialliberalt parti. Men på vissa sätt är vi det verkligen inte.

Tillväxtkritik kan exempelvis svårligen kombineras med något som helst som kallas vänster/socialliberalt som jag ser det. För mig är det tydligt att socialliberala partier accepterar den nuvarande ekonomiska ordningen, där tillväxt är en grundbult. Att ifrågasätta tillväxten kan knappast klassificeras som varken höger eller vänster, utan måste nog kallas just grönt.

Detta är också en tydlig skillnad mellan olika falanger av mp. De mindre systemkritiska miljöpartisterna, som ändå tror att vi kan lösa miljöproblemen inom det rådande systemet har nog betydligt lättare att kalla sig socialliberaler, medan vi som har mindre tilltro till att det rådande systemen kan lösa problemen nog undviker termen socialliberal.  Så, i många frågor är vi socialliberala, och och det finns nog en hel del socialliberaler i partiet. Men partiet är enligt mig (och bör heller inte vara) socialliberalt rakt igenom.

Hemma

Det går åt så mycket energi att vara på kongress, det är inte klokt. Jag däckade på tåget hem, aktivitet 18 timmar på rad följt av sex timmar vila i tre dygn tar på kroppen. Det var i vilket fall jättekul, jag träffade en massa gamla vänner, lärde mig om kärnkraft, diskuterade Sverigedemokrater med expos främste föreläsare Alexander Bengtsson, och en massa annat.

Det intressantaste som hände tycker jag var diskussionen om klass som jag lyckades lyfta upp. Första dagen gick jag och Tinos på ett seminarium om rättvisa och välfärd,och frågade seminarieledarna (som var partistyrelseledamöter) vad de tyckte om klassbegreppet. De var emot begreppet eftersom det var för vänsterladdat och för svårdefinerat. Ingen av argumenten håller tycker jag, men mer om det i ett annat inlägg.

Under den andra dagen diskuterades en stor motion som handlade om lika rätt. Över 20 att-satser fanns det. Jag smög in ett tilläggsyrkande om att ”partistyrelsen utifrån perspektivet allas lika rätt utvecklar en grön klassanalys för att se till att ingen diskrimineras på grund av sin klass”. Denna är intressant för om den hade gått igenom så hade det varit ett erkännande av att klass är ett relevant begrepp, vilket partiprogrammet slår fast att det inte är. Motionen avslos dock med siffrorna 68 mot 66. Bara två röster som skilde alltså, och då hade jag inte ens idkat opinionsbildning. Min plan nu är att försöka samla tankar från olika gröna som har åsikter om grön klassanalys så att vi tillsammans kan skriva en riktigt bra motion om ämnet till nästa år, så att även mp får in det maktperspektivet i sitt program. Har ni några tankar om vad som är en grön klassanalys så hör gärna av er till mig!

Kongress

Nu ska jag åka och rädda världen på mp:s kongress, därför blir det  bloggtystnad tills tidigast söndag kväll. ha det gött