You are currently browsing the tag archive for the ‘liberalism’ tag.
Efter min och Jakops text på newsmill blev reaktionerna starka, många kontaktade mig och tyckte det var asbra, och andra tyckte att jag var helt ute och cyklade. Det är intressant hur texten lyckades provocera så mycket, för förutom termen liberal så innehöll den egentligen inga egentliga nyheter. Jag har ägnat mig en del åt politisk provokation genom åren, jag har föreslagit att grön ungdom ska splittras från mp, jag har sagt att vi borde kalla oss ett vänsterparti, men ingenting har mig veterligen provocerat så mycket som när jag använde termen liberal. Det säger någonting om både ordet och om förbundet tycker jag.
På uppmaning från mig så skrev Tinos ett svar där han förklarar varför han inte tycker att vi är ett liberalt parti. Hans kritik går ut på två saker, dels att liberaler faktiskt inte delar många av de grönas åsikter.
”Jag vill dessutom inte smutsa den redan uttunnade gröna ideologin med folk som exempelvis står för mänskliga rättigheter på klassiskt liberalt sätt, men missar långsiktighet och helhetsbilder och därmed samtidigt arbetar mot dessa rättigheter på vissa plan. Jag vill inte dela parti med djurrättsföraktande humanister eller ekonomistiska resursbristförnekare. Jag vill inte att grön demokrati och solidaritet ska hamna i skugga av liberal äganderätt eller en närmast religiös tro på fri vilja och tillhörande skylldigsjälvmentalitet.”
Tinos är korrekt i sak, exemplen ovan är bra exempel på saker där vi gröna har en annan hållning än många liberaler. Men det har skett en hopblandning i diskussionen. Folk resonerar såhär ”Många liberaler tycker si eller så, därför är den åsikten liberal, och folk med motsatt åsikt är det inte”. Vad som har glömts bort i debatten är att man utifrån en liberal ståndpunkt kan komma fram till väldigt olika slutsatser. Jag menar att man kan vara liberal och ändå inte behöva dela de åsikter som finns ovan. Möjligen med ett undantag, men det kommer jag till senare. Liberalism är inte en uppsättning åsikter, det är en grundsyn, som man sen kan använda på olika sätt.
Tinos andra kritik handlade om att liberalism hängde ihop med nationalism. Invändningen är detsamma här. Man måste inte vara nationalist för att man är liberal. Men det var heller inte riktigt vad Tinos menade. Istället menade han att liberalismens mittfåra sen länge hade köpt den beskrivningen och att det var dumt att prata om hela liberalismen om det nu var en mer ovanlig avart av ideologin som jag talade om. Det kan man ju tycka, samtidigt kan det finnas poänger i att påminna om att sådana tankar inte är utdöda tror jag. I vilket fall så tror jag vi inte var så oense i sakfrågan där.
Rent historiskt så finns det ju ganska tydliga kopplingar till mp som ett vänsterliberalt parti. Partiets grundare Per Gahrton var aktiv i LUF, men sågs samtidigt som en vänsterradikal inom förbundet. Han skriver på DNs kultursidor om hur han i slutet av 60talet initierade en bok med namnet ”en liberal vänster”. I samma text förklarar han också varför han så småningom övergav liberalismen.
”Tron på ”den osynliga handen”. Den tesen innebär ju att det inte finns någon motsättning mellan profitlystnad och ”största möjliga lycka åt största möjliga antal”, eftersom egoistiskt agerande via ”den osynliga handen” resulterar i det bästa samhället för alla.”
Den osynliga handen bygger på ett antal grundantaganden. Ett av dessa är människans fria vilja och förmåga att agera rationellt. det här är exemplet jag pratade om som undantaget som man måste köpa om man är liberal. Liberalismen bygger på tanken om att människan är en fri varelse med fri vilja och ett rationellt förnuft. Problemet är bara att det inte stämmer. Vi påverkas av grupptryck, av samhällets normer, och av instinkter. Vi är inte allvetande, eller ens alltid särskilt smarta.
Det här är en brist i liberalismen som den gröna rörelsen har klurat mycket på. Att människan agerar dumt och kortsiktigt är liksom en grön grundförståelse, om vi inte gjorde det så skulle det inte finnas några miljöproblem, eller för den delen, några problem alls. Det gröna svaret har bland annat varit försiktighetsprincipen som går ut på att erkänna att vi inte vet allt, och därför bör vara försiktiga med att förändra saker där vi inte kan bedöma de fulla effekterna av vårt handlande. I det här avseendet är den gröna ideologin snarast en påbyggnad på liberalismen. Liberalism 2.0. Eller om man som jag tänker att liberalismen är den första vänstervågen, och socialismen den andra, så blir den gröna rörelsen vänster 3.0.
Jag var riktigt upprörd över folkpartiets totala brist på liberalism i början av förra veckan, och började då producera tre olika texter om ämnet. En text är det förra inlägget i den här bloggen, en publicerades i senaste uppsalademokraten, och en publicerades ikväll tillsammans med Jakop Dalunde på newsmill.
Uppsalademokraten:
Som Özz Nujen sade: Ein volk. Ein partei. Ein volkpartei!
Medan den rödgröna politiken handlar om tolerans mellan olika grupper i samhället och respekt för varje individ så sträcker sig de borgerligas tolerans bara till de människor som är produktiva i en strikt ekonomisk bemärkelse. Människovärdet reduceras till värdet på de varor och tjänster du kan producera. Alla som inte kan bidra till landets ekonomiska tillväxt genom arbete betraktas som ett problem.
Kantringen till höger i svensk politik gör att borgerligheten numera reducerat alla värden till ekonomiska kalkyler. I dag står den stora ideologiska striden mellan borgarnas ekonomism och de rödgröna som vågar stå upp för andra värden.
Newsmill
Är du liberal? Fundera på om du vill ha öppnare gränser eller språktest för invandrare. Fundera på om du tror att skolan blir bättre av mer bestraffning eller av fler lärare. Fundera på om vi ska ha mer övervakning eller ökad integritet på nätet. Fundera på om du vill ha en särskild ”låglönesektor för utlandsfödda”.
Vi gröna tänker kämpa för öppnare gränser, för ökat elevinflytande, mot diskriminering. Vi tänker ta strid mot populister som pekar ut invandrarna, eleverna eller några andra som problemet, när det i själva verket är politiken som har misslyckats.
Den senare texten fick jag dessutom respons på via den här bloggen av en liberal som verkade dela mina känslor, och som tackade för välkomnandet. Kul.
Under lång tid har det blivit allt mer tydligt att liberalismen har somnat in efter många års plågsamt förtvinande hos borgerligheten. Det senaste exemplet är folkpartiets galna utspel om burkaförbud i skolorna. Frågan är en realpolitisk ickefråga eftersom något problem knappt finns, men det säger någonting om folkpartiet. Jag ska inte gå in på absurditeten i utspelet, det är redan grundligt utrett av andra, istället ska jag försöka visa hur det här utspelet är en logisk konsekvens av den nya tidens ideologi.
Den nya tidens ideologi, som jag härefter kommer kalla ekonomismen finns på många fler ställen än bara i folkpartiet. Man kan säga att den genomsyrar hela borgerligheten och delvis socialdemokraterna. Ekonomismen handlar i grunden om att ekonomisk tillväxt blir det överordnade målet i samhället. Inte längre ett medel, utan ett självändamål. Alla som inte bidrar har svikit sin plikt och är därmed ett hinder och en parasit på samhällskroppen. Människovärdet reduceras till summan av de varor och tjänster du producerar.
Tydligast manifesterar sig den här ideologin i moderaternas arbetslinje, där så många som möjligt ska jobba så mycket som möjligt. Den manifesterar sig i att borgerligheten gärna ser en generös arbetskraftsinvandring, men ogärna vill ha hit flyktingar. Det manifesterar sig i folkpartiets metamorfos från ett socialliberalt parti till ett parti som bara är liberala när det gäller ekonomi. Ekonomismen utrotar den del av liberalismen som främjar tolerans och som handlar om livsstil, men bevarar den del som handlar om ekonomin. Varför? Av samma anledning som innan. Till och med din ideologi måste vara lönsam, liberal ekonomisk teori är ganska bra för tillväxten, men liberal livsstilspolitik gör ingen nytta där. Alltså försvinner de positiva delarna av liberalismen och byts ut mot en konservativ och populistisk politik som grundas på rädsla och fördomar. Det är ingenting som ekonomismen egentligen önskar, men konsekvensen av att reducera människovärdet till en persons produktivitet är att det skapas sådana stämningar i samhället. Rädsla och fördomar frodas, spänningar mellan olika grupper ökar, och för att överleva och kunna fortsätta växa så anpassar sig ekonomismen för att ge denna otillfredsställda massa vad de vill höra.
Höger och vänster har alltid varit oklara begrepp, men sällan mer än nu, när sossarna och moderaterna går mot mitten, och få partier verkar vara förankrade i de ideologier de en gång var sprungna ur. Istället går skiljelinjen mellan de partier som i praktiken erkänner sig till ekonomismen, och de partier som ses viktigare värden än pengar. Jag tänker mig att en sådan uppdelning skulle se ut typ såhär:
andra värden <—mp–v—kd——-s—————c–m–fp—> ekonomism
Som ni nog noterade hamnar plötsligt kd på rätt sida i en sån här uppdelning, vilket väl visar att skalan inte fångar allting. Medan partierna som erkänner sig åt ekonomismen är ganska enhetliga så är de som strävar efter ett alternativ en splittrad grupp. Men oavsett det så kan det vara värt att minnas att vi har en gemensam fiende ibland. En sökning på wikipedia på termen ekonomism gav att något etablerat sådant begrepp inte finns, utan att det snarare är en nedvärderande retorisk term från folk som inte gillar att ekonomi blandas in i allting. Men jag menar att ekonomism är ett högst verkligt fenomen. Som alla andra ideologier tillämpas den inte konsekvent fullt ut, och tur är väl det, men det vore ändå bra om de partier som attraheras av ideologin kunde erkänna det. Då skulle debatten bli mycket tydligare.
Själv var jag inte i almedalen i år så jag missade den redan klassiska debatten mellan Norberg och Wetterstrand. Tursamt nog lever vi i de sociala mediernas ålder. Allt som är värt att se finns inspelat och utförligt kommenterat, så även detta seminarium
Diskussionen var givande, men missade flera viktiga aspekter.Jag har länge tyckt att de svenska liberalerna lider av en tydlig brist på analys kring vem friheten är till för. Det kommer till uttryck på lite olika sätt. Maria gav exemplet att storföretagens frihet att göra reklam över hela stan går före min och alla andra människors rätt att kunna besöka samma stad, och ändå kunna välja, eller välja bort att bli utsatt för reklam.
Norberg uppmuntrar till ökat resande, samtidigt som det ökat koldioxidutsläppen, vilket inskränker den kanske viktigaste rättigheten: rätten till liv, för många fattiga i tredje världen. Att åka bil och flyga till Thailand är en rättighet, men få liberaler vill ta det fulla ansvaret för konsekvenserna av en sådan livsstil.
De två ovanstående exemplen kan ändå förklaras på olika sätt. Det senare hänger ihop med en för mig märklig teknikoptimism (så kallad panglossliberalism), och det förra är en värdering kring yttrandefrihet kontra individuell valfrihet. Det går att vara liberal oavsett vilken sida man står på i frågorna ovan.
Men det kanske mest uppenbara exemplet på inkonsekvent liberalism togs inte upp i diskussionen. När hörde någon senast en liberal prata sig varm för djurrätt? Djur är också individer i min bok. Men inte hos de flesta liberaler. Det vore intressant att höra hur liberaler härleder människan som den enda varelse vars rättigheter skall tillvaratas. Jag kollade på både folkpartiets och LUFs hemsida, och ingenstans hittar jag någon text som ens reflekterar över ämnet. För mig är det obegripligt att kalla sig liberal ena stunden, och i andra stunden deklarera att friheten gäller bara för vissa.
Förr i tiden argumenterade liberalerna för att rättigheterna var givna oss av gud. Den linjen driver nog inte särskilt många liberaler fortfarande. En av mina vänner citerade Hayek som menade att den liberala moralen var det som hade fört oss ut ur klansamhällena, och in i den nuvarande civilisationen. Därmed var den ett exklusivt mänskligt fenomen. Men med det resonemanget blir liberalismen inget självändamål, utan endast ett verktyg för att lösa problemet klansamhället.
Hittills tycker jag mig inte ha hittat ett bra argument på hur man utifrån ett liberalt perspektiv kan frånta djur sina rättigheter. Så ni som kallar er liberaler där ute, här kommer utmaningen. Hur härleder ni individers rättigheter och hur förklarar ni er egen inställning till djurens rättigheter?
