Sista inlägget – vad är min bild

Det här inlägget har varit svårast att skriva, min plan från början var att jag här skulle presentera min egen syn på hur man kan sammanfoga de olika element av grön ideologi som jag tidigare har redovisat i de andra inläggen. Men ju mer jag funderar kring det, ju fler problem stöter jag på.

Istället blir det någon form av text som ska försöka förtydliga vilka strömningar eller snarare vilka olika ideologier som finns inom partiet.

Min egen version av grön ideologi utgår ifrån Rawls tankar, men som jag skrev i del 4 så är hans teori uteslutande en om det mänskliga samhället. Men varför ska det vara så? Låt oss föreställa oss att vi bakom okunnighetens slöja inte heller visste vilken art vi skulle födas som. På så sätt kan vi även härleda djurs rättigheter utifrån Rawls. Om vi trodde att det fanns en risk att vi skulle kunna födas in i dagens djurfabriker hade vi nog inte låtit dessa fortsätta finnas. Fast djur har ju också helt andra behov än människor. Rawls säger att vi ska omfördela till fördel för de sämst ställda. Vi kan inte idka omfördelning till djuren genom att ge dem en bunt pengar. Däremot går det att tillämpa Maslows behovstrappa på djuren. Alla individer, även djur har behov, där det mest grundläggande behovet måste vara behovet att fortsätta leva. Om två individer har intressen som kommer i konflikt med varandra (exempelvis: jag har ett äpple, men min hund vill också ha äpplet) så har den av oss som har det mest grundläggande behovet av varan företräde (exempel, om min hund är hungrigare än jag så kanske hen borde få äpplet, fast om hunden bara vill leka med äpplet kanske jag kan äta upp det själv, då hunger är ett grundläggande behov, men behovet att leka inte är det på samma sätt).

Problemet med resonemanget är att jag hamnar med lite för många individer som har rättigheter. Varför ska det bara handa om djurarter? Ska vi inte ta hänsyn till träden i egenskap av individer också? Slutsatsen av mitt resonemang om vi ser träd som samma sorts individer som människor och djur blir ju att man aldrig får hugga ned träd, då rätten till liv är den mest grundläggande rättigheten. Fast det går ju att argumentera för att träd inte är individer på samma sätt som djur och människor. De ”vill” uppenbarligen växa alltså har de ett sorts behov, men på samma sätt som att min kropp kan läka sår på min hud som jag inte visste att jag hade så rör det sig inte om en medveten vilja från trädens sida att växa. Därav skulle man kunna säga att de skiljer sig på ett sådant sätt som gör att de inte är att betrakta som individer. De har ingen medveten vilja. Sen har ju träd och växer fortfarande instrumentella värden, många gånger så starka att de är helt oersättliga i praktiken, men de har fortfarande inget värde i sig själva.

Nu har jag gett min version av hur man kan härleda grön politik. Alla individer har rätt att kunna få sina behov tillfredsställda. Och om två individers behov krockar så går individen med det mest grundläggande behovet före. Vad som är ett mer grundläggande behov är inte alltid självklart, men Maslows behovstrappa ger en vink.

I min version saknas någonting väsentligt som typ alla grön ideologer inkluderar. Ja, som är ganska centralt i grön ideologi. Holismen. I del ett i serien pratade jag kort om holismen, men gick egentligen bara igenom halva begreppet. Holismen innebär också att helheten är större än summan av delarna, och att vi inte alltid kan förstå alla de mekanismer och värden som finns på jorden.

Härur brukar naturen som ett intrinsikalt värde härledas. Arter har ett intrinsikalt värde, inte i egenskap av individer, utan just i egenskap av representant för sin art. Ekosystem har ett intrinsikalt värde, etc. De har ett intrinsikalt värde eftersom de ingår i ett komplext system som vi inte förstår, och som vi därför inte ska mixtra med. En sorts försiktighetsprincip, där allt har ett värde tills motsatsen har bevisats. Jag ogillar skarpt den idén. Om vi tror att det finns värden som vi själva inte kan förstå så blir hela ideologin värdelös. Hur viktigt är det här enskilda trädet? Det går inte att bedöma, för det kan ha värden vi inte känner till. I fördjupningstexten om grön ideologi skriver Henrik Hallgren att saker kan ha många olika värden, och att vi därför ändå kan konstatera att en människa förmodligen har större värde än ett träd. Men en mängd olika värden är precis vad jag ville undvika, det blir också trubbigt, eftersom det inte finns ett bra sätt att väga värdena mot varandra.

Skillnaden som jag ser det är exempel på två strömningar inom grön ideologi. Mellan de som fokuserar på individer och de som fokuserar på system. Själv ställer jag mig på individens sida, men det vore spännande att höra någon argumentera mer för olika system och deras intrinsikala värde.

Grön ideologi del 6 – Postmodernismen

Postmodernism, detta flummiga överakademiska uttryck. Jag ska försöka förklara vad jag menar med begreppet i det här fallet.

Alla ideologier uppstår som en motreaktion på olika problem som personer upplever. Liberalismen skapades som en motreaktion mot förtryck och hierarkier. Socialismen skapades som en motreaktion mot klassklyftorna.

Vad skapades då grön ideologi som en motreaktion emot? Grön ideologi är snarast en motreaktion emot modernismen, en ideologisk strömning som både socialister och liberaler anslöt sig till. Modernismen innebär bland annat en tanke om att allting kan och bör förklaras med hjälp av vetenskap, en positiv ideologi som tror på ständig utveckling. Kopplingen till min förra text om hållbarhet kontra expansion ligger nära till hands. Människan kan inte förstå allting, och vi ska inte inbilla oss det heller. Jorden fungerar inte som ett urverk som det går att förstå in i minsta detalj om man studerar alla kuggar. Istället bör vi ha ett övergripande perspektiv.

Nu ska vi ta oss en titt på bilden. Maslow var en psykolog som ville förklara vilka krafter som drev individer. Han menade att det viktigaste för en individ var fysiska behov, som mat, sömn och sex. Därefter kom trygghet, gemenskap uppskattning och självförverkligande. Vilka av dessa mål fokuserar de respektive ideologierna på?

Konservatismen och socialismen förenas här, båda strävar efter trygghet, konservatismen genom konformism och respekt för traditioner, socialismen genom ett socialt skyddsnät som ger ekonomisk trygghet. Liberalismen (i västvärlden) har ett fokus som ligger mer på självförverkligande. Dock definieras självförverkligande som ekonomisk tillväxt,vilket har ytterst svagt empiriskt stöd.

Vi gröna lägger vårt fokus på de översta delarna av behovstrappan, gemenskap, uppskattning och självförverkligande. Men till skillnad fån liberalerna så tror vi inte att det uppnås genom mer pengar, utan snarare genom mer fritid, så att folk hinner umgås, slappna av, leva ut sina idéer, etc. I praktiken har även liberalerna i Sverige släppt fokuset på självförverkligande, och fokuserar på trygghet. ”Arbetslinjen ska minska utanförskapet”.

Det är också därför gröna samlar så starkt stöd av medelklassen i Sverige, de klättrar inte högre på trappan genom mer pengar, däremot genom fler gröna reformer som ger ökad livskvalitet. På så sätt så är vi ett parti för medelklassen. Samtidigt är det viktigt att minnas att behovstrappan (åtminstone enligt Maslow själv) fungerar så att du inte kan hoppa över vissa steg. Saknar du trygghet så hjälper det inte att du har gemenskap, du kommer ändå befinna dig långt ned på trappan.

Här tycker jag mp har brustit  delvis. Vi fokuserar mycket på andra värden än bara trygghet och fysiska behov, och det är bra, men det finns folk även i Sverige som behöver hjälp med de undre stegen på trappan. Dessa har vi missat lite. Samtidigt så får jag väl trösta mig med att vi har det bästa internationella perspektivet. Klimatförändringarna riskerar att göra så att miljoner människor halkar längst ned på trappan.

Grön ideologi del 5 – hållbarhet

Det var inte självklart att hållbarhet skulle få ett eget inlägg men nu blev det så. Begreppet känns som ett av de mest centrala inom grön ideologi. Vi vill ha en hållbar miljö och ett hållbart samhälle. Fast å andra sidan, vem vill inte det? Hållbarheten i det här perspektivet får nog kontrasteras mot de andra ideologiernas krav på expansion. De pratar om hållbar tillväxt. Enligt grön ideologi blir hållbar tillväxt närapå en självmotsägelse. Ingenting kan växa för evigt, alltså är det inte långsiktigt hållbart. Samma sak gäller befolkningen. Vi kan inte ha evig befolkningstillväxt, så det är ologiskt att basera samhället på att det ständigt ska finnas fler unga än gamla för att upprätthålla välfärden.

Men det handlar inte bara om rent mätbara saker. Istället för materiell tillväxt brukar det pratas om att vi ska få mer fritid, mer kultur etc, när vi minskar arbetstiden. En grön kritik av det här skulle kunna vara att vi inte heller här behöver mer av allting hela tiden. Att det är kvalitet snarare än kvantitet som räknas och att en ständig jakt på mer är skadlig och ohållbar, oavsett om det rör sig om pengar eller kultur. Karl Palmås framförde en liknande kritik mot utilitarismen i det senaste numret av miljöpartiets medlemstidning grönt där han menade att vi gröna höll på att hamna i en jakt på ständigt ökad lycka.

Samtidigt är det lätt att den här sidan av grön ideologi blir destruktiv, perspektivet kan på många sätt ses som ganska västerländskt och borgerligt. Ett stort antal av världens människor behöver en ökad kvantiet av en hel massa saker. Hållbarheten kan också hamna i någon sorts konservatism där allt ska bevaras för sin egen skull. Förändra ingenting, utifall det skulle bli värre. Det är försiktighetsprincipen dragen till sin extrem.

Jag tror det krävs en balans här. Hållbarhet är ett användbart begrepp som tyvärr har kidnappats av ogröna krafter och förlorat sin tyngd. Idag lägger alla ideologier för mycket fokus på expansion, när det kanske är andra saker som är viktiga. Sen beror det såklart mycket på vad som expanderar. Men i vilket fall. Det är ett användbart begrepp, men det ska kanske inte överanvändas.

Grön ideologi del 4 – Liberal vänster

Det sätt som människor och tänkare ifrån andra ideologier oftast vill förstå oss genom är det klassiska höger/vänster systemet. Jag menar personligen att det kan vara ett ganska bra sätt att förstå delar av vår ideologi, men det räcker inte hela vägen. Om vi betraktar rutan till höger och försöker placera in oss gröna där så kommer vi inse att vi har mer gemensamt fördelningspolitiskt med sociallister än med kapitalister, vi vill ha ett jämlikhet samhälle. Vi är dessutom betydligt mer frihetliga än auktoritära, vilket placerar oss i den anarkistiska rutan på den här bilden.

Nu är det värt att notera att den här rutan verkligen handlar om gårdagens ideologier. Bara för att vi hamnar i den anarkistiska rutan blir vi inte automatiskt anarkister. Även socialliberaler skulle kunna tänkas hamna i samma ruta. Och även om vi ville kalla oss anarkister så är det en stor skillnad på syndikalister och socialekologister etc.

Varför hamnar vi då i den rutan? Jag och många andra gröna med mig ansluter sig till mycket av John Rawls tankar. Rawls utformade en teori på 70talet som svar på utilitarismen. Rawls vill att vi ska placera oss bakom okunnighetens slöja, där vi känner till hur världen ser ut, men inte har en aning om vilka vi själva är, vilken klass, kön, etnicitet, etc som vi tillhör. Eftersom vi inte vet vilka vi är så kommer vi vilja göra det så bra som möjligt för de som har det sämst. Ur detta härleder Rawls frihetsprincipen, alltså att alla bör ha grundläggande medborgerliga rättigheter, likt de vi har i västerländska demokratier idag. Han härleder också differensprincipen där han slår fast att ojämlikhet bara får finnas om det är till fördel för de sämst ställda.

Tillämpar vi Rawls teorier på verkligheten så hamnar vi i en stat som ger så mycket frihet som möjligt till individen i sociala frågor. Staten ska inte lägga sig i vad du har för intressen så länge det inte inskränker någon annans frihet. Samtidigt får vi förmodligen ett samhälle som omfördelar tydligare än något västerland idag, inte minst boken jämlikhetsanden har ju visat att ojämlikhet sällan gynnar någon, och alla minst de fattiga, vilket var kravet för att ojämlikhet skulle få finnas enligt Rawls. I praktiken så kommer Rawls teori fram till samma sak som utilitaristerna gör, nämligen att det krävs en massiv omfördelning inom samhället och mellan samhällen (åtminstone om man menar att Rawls teori ska gälla kosmopolitiskt och inte bara i en nation, den tolkningen gör dock absurt nog inte Rawls, men jag väljer att göra det). Skillnaden mellan de två är att vi slipper den läskiga kollektivism där enskilda människor kan utsättas för vilket förtryck som helst, så länge det ger mer total tillfredsställelse åt en större grupp vilket utilitarismen i vissa lägen leder till.

Rawls teori är väldigt bra på att förklara hur samhället ska utformas utifrån människans perspektiv. Men den är sorgligt intetsägande vad gäller djur och naturs värde. Jag skulle säga att Rawls teori utgör en bra komponent i ett grönt tänkande, men den behöver kompletteras med ett grönt perspektiv på djur och natur för att inte bli så antropocentriskt.

Angela Aylward och Tomas Q Nilsson diskuterar också Rawls från ett grönt perspektiv i kapitel 3 i det här häftet och efterlyser en grön version av teorin. Jag kommer också återkomma med bland annat en sådan i slutet av den här serien.

Grön ideologi del 3 – Utilitarism

I de tidigare inläggen har jag försökt betona att ett av problemen med den gröna rörelsen är att vi har för många värden som vi prioriterar. Detta är ett problem eftersom de ibland går emot varandra, och då blir det svårt att vara konsekvent. Men det finns vissa gröna som menar att den gröna ideologin  kan sammanfattas i ett enda värde. Maximal lycka åt ett maximalt antal. Utilitarismen har fått en allt starkare ställning inom den gröna rörelsen de senaste åren. Jag brukade själv kalla mig utilitarist under en period, men undviker numera den stämpeln. Oavsett vilket så menar jag att utilitarismen inte kan ses som synonymt med den gröna ideologin.

Utilitarismen är en sympatisk tanke. Så många som möjligt ska må så bra som möjligt. Låt oss jämföra utilitarismen med de tre solidariteterna.

Solidaritet med kommande generationer är helt i enlighet med utilitarismen skulle jag säga. Även framtida varelser ska vara lyckliga, alltså bör vi ta hänsyn till dem i lika stor grad, eller faktiskt i större grad än oss själva eftersom de är fler.

Solidaritet med världens alla människor är också helt i linje med utilitarismen. Allas lycka är lika mycket värd och därför är utilitarismen också tydligt kosmopolitisk, precis som solidariteten med världens alla folk är.

Solidaritet med djur natur och det ekologiska systemet. Det är här som den gröna ideologin avviker ifrån utilitarismen. Utilitarismen behöver inte bara gälla människor, faktum är att många utilitarister är djurrättare.De håller med om att vi ska ha solidaritet med djuren. Men det är i frågan om det ekologiska systemet som de två skiljer sig. En buske eller ett träd har inget som helst egenvärde enligt utilitaristen. Men enligt den gröna ideologin kan även sådana saker ha ett värde. Busken kan ha ett värde som art, att arter överlever är ett egenvärde eftersom vi inte förstår alla de komplexa system som utgör det ekologiska systemet. Utilitarismen ser inga sådana kollektiva värden, endast lyckan hos individer har ett värde.

Samtidigt som utilitarismen endast ger individernas lycka ett värde så är den extremt kollektivistisk. Om jag och mina tio kompisar får ut mer lycka av att råna dig och dela pengarna mellan oss än den lycka du förlorar så är det inte moraliskt fel enligt utilitarismen. Utilitarismen tillskriver bara individer ett värde i form av den potentiella lycka som personen kan generera. Individer har inga absoluta rättigheter. Den här kollektivistiska synen är något som många gröna skulle vända sig emot. Varför kommer jag att utveckla i nästa bloggpost.

Grön ideologi del 2 – mångfald och småskalighet

Begreppet mångfald anknyter på sätt och vis både till iden om att vi inte ska ha en enhetlig ideologi, och tanken på holism, alltså de två frågor jag har diskuterat innan, men jag kände ändå att begreppet förtjänade ett eget inlägg. I sin krönika i den socialdemokratiska skriften Tiden skriver Kajsa Borgernäs såhär om miljöpartiet i en annars ganska positiv krönika:

”De pratar inte i strukturer. De bekymrar sig inte om sådant som inte intresserar dem (vem vet hur en miljöpartistisk kulturpolitik ser ut?). Journalister frågar dem om hållbarhet och hur medelklassen tänker just nu. Deras ideologi bottnar främst i sådant som går att mäta (koldioxidutsläpp, oljetillgångar, sopberg), inte i värderingar och människosyn.”

Min egen uppfattning är att hon har en poäng. Många gröna är aktivister snarare än ideologer och fokus har ofta legat på konkreta problem. Men samtidigt missar hon målet helt. Jag vet vilken kulturpolitik mp har, och den är djupt ideologisk. Bland annat knyter den an just till begreppet mångfald. Vi vill inte ha en enda mainstreamkultur som alla måste välja att konsumera, även mindre kulturprojekt ska få finnas. Vi vill inte att alla ska tvingas in i samma sexualitet, vi vill ha en mångfald av familjekonstellationer, en mångfald av möjligheter till olika sorters vård, vi vill ha en mångfald av olika småföretag och en mångfald av olika skolor och pedagogiker och så vidare.

Mångfalden har ett egenvärde eftersom gröna tror att människor har olika behov och önskemål. Den liknar på vissa sätt liberalernas syn på valfrihet, men skiljer sig i att liberalerna gärna ser att den bästa eller mest effektiva formen konkurrerar ut de mindre uppskattade. En grön syn är att någontingt inte behöver vara dåligt bara för att något färre vill ha det, och att blåa planekonomier i största mån bör undvikas, småskalighet är nyckeln.

Mångfalden ger också en småskalighet, storskalighet kräver ju att det blir färre aktörer. Småskaligheten kan också ses som ett egenvärde, eller betraktas som positivt eftersom det för människor närmare varandra. Själv är jag dock lite skeptisk mot den sortens beskrivningar av lokalsamhället, människor måste inte vara harmoniska bara för att de bor i en by. Tvärtom har städernas anonymitet hjälpt människor att frigöra sig från förtryckande strukturer, eftersom risken att bli igenkänd är liten.

Mångfald och småskalighet minskar dessutom sårbarheten i ett samhälle. Om vi har många energislag istället för bara ett kärnkraftverk så har vi råd att någonting går sönder. Odlar vi många olika grödor på olika ställen gör det inget om det blir missväxt på en plats osv.

Mångfaldsbegreppet anknyter på vissa sätt till komunitarianismen, eftersom betoningen ligger på att människor själva måste forma sitt eget samhälle lokalt. Men genom att propagera för mångfald så tas heller ingen ställning kring hur det ideala samhället ser ut. Den uppenbara svagheten här är att man riskerar att hamna i värderelativism, dvs om det exempelvis uppstår ett starkt patriarkalt samhälle så blir det svårt att utifrån den gröna synen på mångfald som ett egenvärde och människors rätt att forma sitt eget samhälle att propagera emot det här samhället, eller försöka ändra det. Häri ligger ett dilemma.

Mångfald kan på många sätt vara en bra kompromiss och ett bra sätt att ta tillvara på olika människors olika behov och förutsättningar, men det är inte tillräckligt för att bygga en ideologi på. Vi vill inte att kärnkraft ska ingå i mångfalden av energislag, eller att fascismen ska vara ett av en mångfald av styrelseskick. Mångfald är en del i grön ideologi, men utan andra viktiga aspekter blir mångfalden bara ett luddigt icke ställningstagande.

Grön ideologi del 1 – holism

De kanske mest accepterade ideologiska ramarna för de gröna i Sverige är de tre solidariteterna:

• Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
• Solidaritet med världens alla människor
• Solidaritet med kommande generationer

Solidaritet är en känsla av gemenskap och samhörighet. Den gröna ideologin baserar sig alltså på en solidaritet med allt som lever och allt som kommer att leva, och dessutom med ”det ekologiska systemet” vilket kan tolkas som att även icke levande saker såsom bäckar, träd, eller djurarter har ett värde av att bevaras i sig själva. Vad innebär detta i praktiken?

De tre solidariteterna låter bra, men är en dålig ideologisk kompass i praktiken. Utifrån de tre solidariteterna kan vi dra slutsatsen att den gröna rörelsen är holistisk. Med andra ord, allting hänger samman och vi kommer inte ta ställning för ett visst särintresse. Genom att ta ställning för dagens människor, framtidens folk och naturen så har vi ju bestämt oss för att vi bryr oss om i stort sätt allt. Men vad händer när vi måste ta ställning?

De tre solidariteterna står hela tiden emot varandra. Om vi överutnyttjar naturens resurser kan vi gynna världens människor som lever just nu, men på bekostnad av kommande generationer och på bekostnad av djur natur och det ekologiska systemet. Vilken solidaritet har företräde? Där erbjuder de gröna inget klart svar, utan oftast ett mjäkigt ”det beror på”, vilket riskerar att göra oss inkonsekventa.

De tre solidariteterna ger oss viss guidning. Via dessa kan vi konstatera att de gröna är kosmopoliter, vi vill inte ha nationsgränser. De förtydligar att andra saker än människor kan ha ett egenvärde, och de betonar vikten av långsiktighet. Men problemet med att ta ställning för allt och alla är att man i slutändan inte tar ställning för någonting, när olika intressen kommer i konflikt med varandra. Vi behöver leta vidare för att hitta tydligare svar på frågan, vad är grön ideologi?

EDIT: Jag upptäckte att även Christian Valtersson har skrivit en text om grön ideologi och Holism. Läs gärna.

Grön ideologi, inledning – ska vi ha en ideologi?

Nu har jag gått på sommarlov, 2 veckor innan alla andra. Galet skönt är det, och friheten från att läsa tråkiga böcker firar jag med att läsa en doktorsavhandling om grön ideologi .

Den närmaste veckan kommer jag publicera ett antal blogginlägg som utforskar vad grön ideologi egentligen är, och om den ens finns. Vi börjar från början. Vad är en ideologi? Enligt SAOL är en ideologi ”Ett system av uppfattningar och värderingar”. Det är en bra sammanfattning som behöver utvecklas lite. Fokus i meningen måste ligga på system, när det gäller grön ideologi. Vi har helt klart uppfattningar och värderingar. Men är de inordnade i ett ordentligt system? Debatten har förts förut, bland annat mellan CUFs Karl Malmqvist som menar att mp helt saknar en ideologi.

Som jag ser det är (miljöpartiets ideer) bara en massa åsikter, oorganiserat sammanblandade till en röra som ingen gett något berättigande för. Varifrån härleds dessa ställningstaganden?

Som framgår tycker Karl att vi helt saknar ett logiskt system. Anders Wallner bemöter honom här Mitt personliga svar på om vi har ett logiskt system eller inte blir njaa. Det finns idéer om olika system som skulle kunna förklara den gröna ideologin, och det är just dessa system jag kommer att gå igenom och diskutera i framtida blogginlägg. Men det finns inget system som är klart mer accepterat än andra. I jämförelse med andra partier har vi ett underskott vad gäller en tydlig ideologi. liberalismen har friheten som överordnat mål, frihet blir det begrepp kring vilket de bygger upp sitt system. Marxismen byggde sitt system kring begrepp som exploatering och klasskamp, där målet var att förbättra för arbetarklassen. Vi gröna har inte på samma sätt ett uttalat överordnat mål. Eller snarare, vi har en massa olika mål, och olika personer har olika uppfattning av vad som väger tyngst.

Detta är problemet med att inte ha en uttalad ideologi, har man en hel grupp olika värden så stöter man på problem när olika värden krockar. Man blir inkonsekvent. Ens system fungerar inte ordentligt. Samtidigt finns det fördelar med att inte ha en uttalad ideologi. Det är lättare att anpassa sig när nya problem dyker upp i samhället. På mitt första riksårsmöte minns jag att en tjej argumenterade med mig om att mp inte hade och inte skulle ha en ideologi, därför att då blir man fast i dogmatism, och kan inte anpassa sig, utan föråldras och kan bara lösa gårdagens problem, likt de gamla partierna. Det roliga är att hennes hållning på sätt och vis också var djupt ideologisk, men i vilket fall så ha hon en poäng. En ideologi kan såklart bli hämmande om den inte följer med i samhällsutvecklingen.

Min personliga åsikt är att de flesta av oss har nån form av mer eller mindre utvecklad ideologi att gå efter, men problemet med att inte ha en tydligt definierad minsta gemensamma nämnare utan en rad olika värden som vi ser som viktiga gör att vi ibland blir inkonsekventa, eller att det inte alltid finns en tydligt grön linje i alla frågor. Därför ser jag det som centralt att diskussionen om vad grön ideologi egentligen är får fart igen.