You are currently browsing the tag archive for the 'global rättvisa' tag.
Jag såg på uppdrag granskning nyss. Är det någon mer än jag som har reflekterat över hur 500 gram bär i frysdisken kan kosta 30 spänn. Svaret fanns i dokumentären. Det som kom fram var väl kanske inte så oväntat men ändå jävligt illa. Svenska medelålders män hämtar hit utländsk arbetskraft som de lovar stora pengar. Väl här finns det för få bär att plocka vilket leder till att arbetarna inte tjänar en enda krona. Allt de får är nämligen provision, med andra ord, när det inte finns några bär att pl
ocka så går de back.
I år har det varit just ett sånt värdelöst bärår, åtminstone i norrland, där plockarna var. Alltså kommer de hit, slavarbetar (för vad kan man annars kalla arbete där du inte tjänar någonting, och dessutom inte kan lämna föränns kontraktet löpt ut), och åker sedan hem med skulder, medans (de svenska) mellanhänderna fortsätter gå med plus, eftersom de kontrollerar priset.
I stort sätt är det samma sak som sker i många U-länder. Mellanhänderna kontrollerar priset, vilket gör att arbetarna utnyttjas, det gäller tydligen i lika hög grad för blåbär och lingon som för kakao och kaffe. Men det finns en skillnad. I Sverige har vi en av världen starkaste traditioner av fack som ska hjälpa till att skydda arbetarnas rättigheter. Men facken verkar inte bry sig nämnvärt om arbetare som inte är svenska. Det här är ingen engångsföreteelse. Hur många minns kalla faktas granskning av snabbmatsbranchen där utländska arbetare jobbade svart för under minimilön? Facken fanns inte då, och de fanns inte nu heller. Internationell solidaritet verkar vara ett begrepp som helt har försvunnit från de svenska fackens karta.
Alla fattar att det hänger ihop, men det är inte så ofta som det verkligen lyfts upp i debatten. Att rädda miljön låter ofta som något fint och lovvärt, men inte som något som är särskilt viktigt egentligen. Det låter som att vi ska rädda miljön, därför att det ökar vår konkurenskraft, eller för att det är trevligt att ha snö på julen. Det må vara hänt, men sådana beskrivningar förminskar och förvränger miljöfrågornas vikt.
Människan har alltid kämpat om begränsade resurser. På senare år har vi vant oss med ett samhälle som är helt beroende av olja, en lättanvänd kraftfull energikälla. Det har höjt våran standard rejält i västvärlden. Nu håller oljan på att ta slut, samtidigt så riskerar vi vattenbrist, eftersom glaciärerna smälter. Vattenbristen leder i sin tur till matbrist eftersom det behövs vatten för att odla mat. Denna brist på lättillgänglig energi, samt brist på mat och vatten riskerar att leda till väldiga oroligheter. Det finns redan gott om exempel på hunger och vattenkravaller i fattigare länder, dock så når det sällan 
västerländsk media.
Detta är miljöfrågans kärna. Detta är anledningen till varför det hänger så väl samman med global rättvisa. Miljöfrågorna handlar om människors överlevnad. 2 miljarder riskerar att lida av vattenbrist 2050, mattillgången är redan högst osäker på många ställen, och det verkar inte bli bättre. Risken för konfliker om begränsade tillgångar är uppenbar, även i västvärlden, som kanske i ännu högra grad kommer drabbas av energibristen, eftersom vi har gjort oss mer beroende av den billiga energin. Det är dags att börja tala klarspråk, miljön är ingenting vi kan rädda utan uppoffringar, det finns många grupper som kommer förlora på ett hållbart samhälle. Hela näringslivet inte minst (minskad tillväxt = dåliga affärer). När vi kommer till den insikten så förstår vi att miljöfrågan är ingenting okontroversiellt och lättfixat, såsom många vill få det att framstå som.
