You are currently browsing the category archive for the 'Uncategorized' category.
Jag har klurat lite kring över den ideologin ett tag. Kan jag stå för den? Det kan vara farligt att sätta etiketter på sig, speciellt när det handlar om en rörelse som har fått stämpeln på sig att bara kasta sten (vilket jag för övrigt tycker är synd). Till slut kom jag fram till, att ja, jag kan stå för att kalla mig anarkist.
Anarki för mig är motsatsen till hierarki, alltså blir anarkism ett system som till skillnad från nuvarande system är organiserat på ett sätt som 
fördelar makt så jämt som möjligt. Med den utgångspunkten delar jag in politiska åsikter i dem som jobbar för en mer anarkisk värld, och de som jobbar för en mer hierarkisk värld. De som jobbar för en mer anarkisk värld stödjer jag, och de som jobbar för en mer hierarkisk värld motarbetar jag. Ofta så jobbar folk för att ta bort hierarkier på ett område, men glömmer andra områden. Ta liberaler som vill öppna gränserna, men är för en marknadsekonomi som gynnar de redan starka, eller sossar som försöker skapa rättvisa, men ger staten för mycket makt. Då får man stödja de progressiva delarna av den rörelsen.
Det viktigaste är i vilket fall att förstå att anarkismen är ett sätt att förklara hur allting sitter ihop. Djurrätt, HBTQ, klasskamp, miljöfrågor, feminism, och så vidare. Alla bygger de på hierarkier. Människor ses som överlägsna djur, män överordnas kvinnor, rika gynnas över fattiga. Att till exempel befria djuren blir därmed att minska hierarkierna i samhället, och därmed att försvaga alla andra hierarkier. Det finns inte dussintals olika kamper. De hänger ihop, och det är den viktigaste insikten som anarkismen bidrar med.
(gott nytt år föresten. gud vad min blogg är torr, här sitter jag och skriver om ideologier på jullovet.)
Den här artikeln skrev jag för ett par dagar sen och skickade in till aftonbladet. Men jag misstänker att de inte är så intresserade av den, så jag lägger upp den här istället 
Efter 5 dagar i Köpenhamn är jag helt fascinerad över de demokratiska brister som syns både innanför och utanför Bella centers murar. Jag har sett polisvåld, preventiva gripanden, utestängning av ackrediterade delegater, och förhandlingar bakom stängda dörrar. Vad skriver media om detta? I stort sett ingenting.
Innanför murarna kom jag aldrig själv. Jag var ackrediterad, men halvvägs igenom mötet bestämdes att den stora majoriteten skulle stängas ute. Från att ha varit 30 000 ackrediterade krympte siffran till 1000. Ett oacceptabelt sätt att behandla alla de personer från olika organisationer som hade rest mycket längre än jag för att kunna komma in och övervaka processen på plats.
Således har jag fått prata med människor som kom in för att få reda på vad som händer på Bella center. Att läsa den svenska media för att få information om förhandlingarna har jag sedan länge gett upp. De allra flesta mainstreamjournalister har inte kompetensen att förstå vad som pågår. Det tog flera dagar innan någon svensk media lyckades fatta varför U-länderna strider med näbbar och klor för att få behålla Kyotoprotokollet, vilket har varit kanske den viktigaste striden under hela klimatmötet.
Samtidigt förstår jag att det som journalist inte är så lätt att lära sig skilja på AWG-LCA och AWG-KP, eller att förstå varför många U-länder är upprörda över utkastet till REDD-avtalet, men då kanske man kunde vänta sig lite självkritik från media. Men icke. Istället skriver aftonbladets ledarsida ”Demonstrationer för fred, rättvisa och hållbar utveckling kapas av huliganer som bara vill slåss. (…) Bilden av ett politiskt toppmöte är numera polis mot demonstranter. Tårgas mot gatstenar. I-landskonflikter. (…) Det är ligister och pr-lobbyister som stjäl uppmärksamhet från de allra viktigaste frågorna om överlevnad och rättvisa mellan fattiga och rika.”
Aftonbladets ledarsida kanske borde reflektera lite mer kring varför alla media nappar så fort en bilruta krossas. Kan det kanske ha att göra med att det är betydligt enklare att göra ett reportage om våldsamma anarkister än om klimatförhandlingarna. Vore journalisterna lite kompetentare så skulle vi slippa åtminstone en del av det förytligande av frågan som sker.
Sen kan man ju undra var svensk media gör när aktivister istället försöker lyfta fram den nord/syd-konflikt som ledarsidan säger att aktivisterna distraherar ifrån. Den 16de december skedde den demonstration som alla förväntade sig skulle urarta i våldsamheter. Det gjorde den också, men inte ifrån demonstranternas sida. Över tusen personer försökte ta sig över stängslet på klimattoppmötet för att kunna möta delegater inifrån mötet och hålla ett folkets klimatmöte, med representanter både från regeringar och från fattiga människor från syd, där frågan om klimaträttvisa skulle ligga i fokus. Jag deltog själv i demonstrationen, och jag såg ingen demonstrant som slog polisen, däremot såg jag åtskilliga människor bli slagna med batonger och pepparsprayade. Inte heller har jag lyckats hitta någon våldsam aktivist i de många youtubefilmer som redan ligger uppe kring händelsen.
Vad skriver då aftonbladet om denna händelse? Ger de aktivisterna beröm för att vi lyckas organisera tusentals människor utan att någon tar till våld, trots våld från polisens sida? Svar nej. Pratar de om ämnet som aktivisterna ville lyfta, nämligen nord/sydkonflikten, och de demokratiska problem som COP15 har? Svar nej. Istället får de båda sidor att låta som lika goda kålsupare, intervjuar bara ena sidan (polisen), och problematiserar överhuvudtaget inte polisens agerande.
”vi fattar läget” skriver Jan Hellin inför COP15. Nej Jan, varken du eller dina journalistkollegor verkar fatta läget. Naturligtvis finns lovvärda undantag, men det är ett stort problem att svensk media idag är helt oförmögna att ge en bra bild av vad som pågår. För om folk inte förstår vad som händer, hur ska de då kunna hjälpa till att förändra världen i rätt riktning?
/Anders Schröder
Klimataktivist
Det pågår två processer i Köpenhamn just nu. En innanför murarna, och en utanför murarna. De senaste 5 dagarna hade jag tänkt uppleva båda, men jag kunde bara uppleva den ena världen. Båda sidorna lider nämligen av samma problem. Brist på demokrati.
Innanför murarna har de valt att stänga ute folk som var ackrediterade, däribland mig, men att jag inte kommer in är väl ett mindre demokratiproblem jämfört med det övriga rävspel som jag har förstått via ombud pågår där inne. Alla viktiga förhandlingar sker bilateralt mellan stängda dörrar, parallellt pågår två olika processer, samt en rad olika subgrupper av förhandlingar, oerhört rörigt och komplicerat, vilket såklart gynnar länder med stora delegationer (rika länder). Fortsätter det i samma riktning är jag väldigt tveksam till att det ens blir ett avtal, nu känns det troligare att de skjuter upp allt ett halvår, men vi får väl se om ett par dagar.
Demokratibristen utanför förhandlingarna är minst lika illa. Polisen agerar på ett helt orimligt sätt. Preventiva gripanden (du misstänks alltså inte ha gjort nåt, utan du misstänks kunna göra något), och när de inte har kunna använda sig av preventiva gripanden har de gjort det ändå, genom att hitta på anklagelser, bland annat mot en av Climate Justice actions frontfigurer Tadzio Müler, samt Ya bastas ledare i Köpenhamn.
Sen har vi förståss hela historien med fängelserna där folk blev pepparsprayade, folk som svimmade för att de satt i kylan så länge, innan de fick komma till häktet och så vidare. Mycket har skrivits om det, så jag lämnar det så länge.
Jag gick i demonstrationen som arganserades av climate justice action, ni vet, den som polisen försökte stoppa. Och de lyckades, delvis. De kunde inte göra mycket på vår väg till bella center, eftersom vi hade tillstånd att gå där. Så de omringade oss med piketbilar och kravallpolis istället. När vi närmade oss skrek poliserna att nu är demonstrationen olaglig, vilket vi ignorerade. Spänningen gick upp lite.
Väl frame vid Bella center var planen att ta sig förbi poliserna, över ena stängslet och möta de ungefär 200 människor som kommit ut ifrån klimatmötet för att visa sitt stöd för demonstrationen, och diskutera riktiga lösningar, istället för de shimärer som pågår där inne. Lastbilen som koordinerade allting räknade ned från 10, sen stormade vi.
Själv gick jag längst bak i tåget och trycktes tillsammans med några vänner upp mellan ett antal piketer och poliser. ”We are peaceful, what are you?” skanderade vi. Svaret kom i form av en radda betongslag och en dos pepparspray mot de som stod längst fram.
Vi drog oss tillbaka och skyddade lastbilen som snabbt omringades av poliser. Nu var vi avskurna, och kanske 50 av oss mot poliserna. De stod framför oss men verkade väldigt upptagna av omgivningen. Jag försökte prata med en av dem. Han svarade inte, faktum var att de inte verkade vilja titta på oss. ”Do you know why you look away?” sa jag till honom. ”It because that it is so much harder to hit us when you see that we are people, and not just a wall of flesh”. Svaret från polismannen kom i form av ett leende, en nickning, och ett fortsatt undvikande av ögonkontakt med oss.
Att polisen slogs är inte så mycket att göra åt. Däremot känns det extremt bra att ingen slog tillbaka. Vi snackar tusentals personer här, och ingen attackerar polisen. Hur mycket cred ger media alternativrörelsen för det?
Naomi Klein vet vad hon snackar om.
Jag håller helt med, den förening av röda och gröna krafter som sker nu är helt fenomenal. Gröna ses inte längre som löjliga hippies utan maktanalys, och på samma sätt hoppas jag att de gröna tar till sig den kunskap som den nya vänstern för med sig. Sen finns det fortfarande skillnader mellan den röda och den gröna rörelsen, men vi jobbar mot samma mål, och det inger mer hopp än några gubbar vid ett gigantiskt förhandlingsbord.
Jag skrev i bloggposten innan om hur media är otroligt dåliga på att förmedla vad som egentligen sker under COP15. Inte alla media, men mainstreammedia.
Aftonbladet spenderar idag den mesta av sin bevakning åt att granska hur mycket klimatkonferensen släpper ut. Helt poänglöst, visst, jag tycker också att de kunde ha åkt tåg, men ärligt talat, lyckas de få en bra överenskommelse så är det helt irellevant om så varenda människa kom dit i en privat jumbojet. Varför fokuserar de inte på vad som händer på mötet istället? Inte en rad om det hittar jag på aftonbladets hemsida. Min gissning är för att de helt enkelt inte är kompetenta nog. Svenska media har inte kunskapen.
Några som faktiskt har kompetensen är the guardian. Vill ni ha riktig information, vänd er dit. De skriver om vad som hände på mötet idag, vilket var att ett danskt förslag till text läckte ut, där kyotoprotokollet ska överges (vilket vore en katastrof för U-länderna, då kyotoprottokollet innehåller långtgående texter om klimaträttvisa och de rika ländernas ansvar), och där det desstupom står att rika länder ska få släppa ut mer än fattiga även i framtiden, vilket ju är helt absurdt, då det är vi som har lättast att ställa om.
The guardian konstaterar: ”The UN Copenhagen climate talks are in disarray today after developing countries reacted furiously to leaked documents (…) The document was described last night by one senior diplomat as ”a very dangerous document for developing countries” Vad skriver då våra svenska media. Ingenting för det mesta. TT skriver lite, och avslutar sin text med ”Om avtalstexten leder till att klyftorna fördjupas är i nuläget oklart”.
Här är problemet. De flesta mainstreammedia är inte kompetenta att förstå allt som pågår, och de vill för allt i världen inte verka partiska. Därför undviker de så långt som möjligt att ta ställning, även när det är uppenbart att I-länderna i det här fallet gör något helt galet. Tack och lov ha vi intenet numera så vi är inte bundna till aftonblaskan och expressens skräprapportering. Effektmagasin, rapporterar bra och lättförståeligt, utan att förenkla för mycket. Guardian har jag redan nämnt, Jakop Dalunde bloggar under hela COP15. Hans blogg rekomenderas starkt.
Nu är det vår uppgift att ligga på media. Skriver de en tendensiös artikel så ska de få höra det. Låt dem inte komma undan med desinformation. Ett vanligt mail till utvalda reprotrar kan göra underverk för rapporteringen.
COP15 är överallt nu. Det var demonstationer idag, bland annat i Uppsala, Gävle, Göteborg och Stockholm. Uppslutningen var ok. 200 i Uppsala. Kunde ha varit värre, men kom igen, om det är någon gång det hade varit fint med riktiga massor så hade det varit nu. I Italien demonstrerade flera 100 tusen mot Berlosconi. Ok, det bor lite fler i Italien, och Berlusconi är en dryg jävel, men om de kan fixa flera 100 tusen så borde vi kunna fixa 1000 i alla fall.
Annars noterar jag att slaget om historieskrivningen redan är i full gång. Expressen blandar ihop våldsamma anarkister och fredliga människor som idkar civil olydnad i sin artikel. Skitdåligt rent ut sagt, ett utmärkt exempel på hur media smutskastar klimatrörelsen.
Samtidigt skriver SvD om de nya lagarna i Danmark som ska förhindra ”bråkstakar”. Samtidigt tar de med ett citat som visar vad det lika mycket handlar om. ”Att en ung människa som låser fast sig vid sin vän eller väninna på gatan tänker sig för innan, att det kan ödelägga hans eller hennes framtid”. Personen pratar alltså inte om våld, utan om civil olydnad. Att idka civil olydnad under mötet kan förstöra din framtid. De här lagarna är en katastrof, jag är seriöst orolig för vad som ska ske i Köpenhamn, inte minst med tanke på att jag fick höra idag att ett 20tal människor från Climate justice action (de som förespråkar civil olydnad) har gripits redan. Polisen bröt sig in och tog dem när de sov.
Den danska polisen har inte bara fått nya lagar som gör att de kan gripa dig lite godtyckligt hur som helst. De har skaffat sig nya vapen också. Den som de mest visar upp är en brandbil som också kan spruta tårgas om det behövs. Ta med er simglasögon allihopa, jag litar inte på att den där saken bara kommer användas på ”extrema element”
Vi får se hur det går. But I´ve got a bad feeling about this.
Alla älskar de gamla disneyfilmerna. Och de som inte älskar dem är förmodligen sura gamla gubbar. Fast det finns ju en del saker att störa sig på i dem för det.
Snart kommer en ny disneyfilm i den gamla andan. Princessan och grodan heter den visst. Disney gör ett stort nummer av att det är den första svarta hjältinnan som de har gjort. Själv noterar jag att tjejen visserligen är svart, men annars verkar allt vara som vanligt. Hon är trådsmal, de flesta bifigurer verkar vara män (eller ha manlig röst åtminstone), och hela storyn kretsar kring hetrokärlek.
Ok, jag kanske är gnällig, det är väl lite för mycket att vänta sig att disney ska bli queer helt plötsligt, men någonting mer utanför ramarna än att bara byta färg på tjejen borde de väl våga. Nä, den här filmen kommer jag nog inte att gå och se. Vill ni se bra tecknad film, gå och se på Up, där har ni kvalitetsfilm utanför ramarna.
Uppdrag granskning påpekade det som gröna människor har sagt i åratal. Regeringen hycklar om klimatet.
Reportaget kan sammanfattas såhär: Inga oberoende experter tror att vi kan köra mer bil och samtidigt nå våra klimatmål. Det ignorerar både regeringen och sossarna, och hänvisar istället till framtida ren teknik, som till och med bilföretagen säger inte kommer vara konkurenskraftig på flera decennier.
Regeringens klimatpolitik handlar allt mindre om verklig politik och allt mer om en vag förhoppning om att någon gång så kommer tekniken att frälsa oss.
Men den frälsning som Carlgren o Co hoppas på verkar inte komma. Varken på bilfronten eller särskilt många andra fronter. Carlgen har inget stöd för sin tro.
Men regeringen är såklart välkommen att tro vad de vill, jag är för religionsfrihet. Problemet är när de börjar blanda in sin tro i politiken. Sådant slutar aldrig väl.
De högerextema växer runtom i Europa, Senast i Schweiz, där landet har valt att överge demokratin till förmån för majoritetens diktatur. Detta appåderas såklart av såväl andra europeiska nationalister, såväl som våra egna sverigedemokrater. Motiveringen till att inskränka muslimers religionsfrihet är att minareten är en symbol för politisk islam. Även om det stämde så är argumentet helt absurdt. Varför ge sig på symbolen, och inte det som de ser som problemet? Det är inte som att radikala muslimer kommer lägga ned sina krav eller sluta jobba för dem bara för att minareterna försvinner. Förbudet har inte uppnått någonting utom att öka klyftan mellan den muslimska och västerländsk kulturen.
Svenska motståndsrörelsen håller tal och hälsar att "Ja Göran Persson, du ska ta det här som ett hot"
Såväl SD som som folket i Schweiz är orolig för ”Islamiseringen”. Men vilken grupp är det egentligen som utgör ett hot? Åkesson pratade inte för länge sen om ”tio muslimska terrorgrupper i Sverige”, vilket visade sig vara någonting han hade hittat på själv. Men tänk er det här scenariot.
Tänk er att vi hade militanta muslimer i Sverige. Med jämna mellanrum angriper de oliktänkande, de misshandlar, och förstör egendom. Mord har också förekommit. Dessutom är de beväpnade, de har bättre tillgång till vapen än någon annan extrem grupp i Sverige. Dessa vapen övar de med, och uppmuntras av deras ledare och ideologer att användas i den kommande revolutionen. De är våldsamma, fanatiska och beväpnade.
Det finns ingen muslimsk grupp likt den jag beskriver ovan i Sverige idag. Däremot är referatet en beskrivning av Sveriges nazister. Åkesson oroar sig för militanta muslimer, men det verkliga hotet kommer från den rörelse som Åkessons eget parti är sprunget ur. Det är dem som utgör ett hot mot Sveriges säkerhet.
Men det har varken Åkesson eller media fattat. När ett stort vapentillslag mot ledande nazister i Sverige gjordes så blev det en notis i tidningarna. Hur många tror att det hade blivit en notis om det hade hittats olagliga skjutvapen och sprängmedel hos en muslimsk extremist? Den högerextema rörelsen spelar på rädsla och fördommar, och det är medias uppgift att inte sprida den rädslan vidare, så som de gör nu.
