Idag blev det en text om kommunitarianism, en obskyr liten ism jag känner mig allt mer lockad av.
Det västerländska tankesättet bygger på att människan i första hand är en rationell varelse som agerar logiskt. Det är ett tankesätt som har sin grund i den franska revolutionen, och upplysningen, och som har hängt med sedan dess. Bilden av människan som den tänkande logiska varelsen som ständigt utvecklas. Jag menar att det här tankesättet är i grunden felaktigt. Människan kan vara rationell. Men i första hand är människan en social varelse. Nästan allting som gör livet värt att leva skapas i mötet med andra människor. Därför är jag också övertygad om att välmående familjer, vänskapskretsar och lokalsamhällen är grunden för att hela samhället ska blomstra.
Här är problemet, vårt samhälle är inte anpassat för människor som i första hand är sociala varelser, utan det är anpassat efter att vi är rationella konsumenter. Två av de vanligaste arenorna dit människor söker sig när de vill träffa andra människor är krogen och shoppinggallerian. Alla de destruktiva normer som finns hos dessa arenor, med konsumtionshets (av varor och alkohol), och sexism på krogen blir därmed integrerat i människors sociala liv.
Istället behöver vi arenor som inte är infekterade av de här destruktiva normerna. Allt är inte dåligt, Sverige har ett starkt föreningsliv. Varannan svensk säger att de ägnar sig åt någon form av idéellt arbete. Men vi behöver fler arenor där människor kan mötas, och framförallt behöver vi mer tid att besöka de här arenorna. Jag tror att ett samhälle där människor ifrån olika bakgrunder har möjligheter att träffas som jämlikar via olika arenor kommer vara ett mycket tolerantare och mer välmående samhälle.
Anders Och Måns illustrerade vad jag menar ganska bra nedan. Människor behöver varandra, utan varandras bekräftelse blir hela vår existens menlös och absurd. Samhället är är inte bara en samling lösa individer som förväntas tävla mot varandra. Samhället är en väv av relationer mellan människor, där vi alla påverkar varandra och är beroende av varandra.
2 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
04 april 2011 den 20:21
Linnea
Det här var bannemej det bästa jag läst sen jag konfirmerades! Eller nåt ;P Jag visste inte att det fanns en ideologi som uttryckte det jag tänkte på sedan jag läst om Bourdeus teorier om sociala fält, habitus och kapital – http://sv.wikipedia.org/wiki/Pierre_Bourdieu – som på ett så klockrent sätt just beskriver de här sociala spänningarna och hur relationerna människor emellan skapar smaker som människorna upplever vara helt frivilliga, men som är extremt socialt konstruerade baserat på vilket socialt och ekonomiskt kapital man har.
Det är ju för vem som helst med någon som helst observationsförmåga uppenbart att människor inte är ensamma och rationella öar helt oavhängiga sin omgivning, det är bara bisarrt att hänga upp en ideologi på en så oemotstridligt falsk tes. Lite läskigt faktiskt.
Härligt att läsa dig beskriva det så bra
<3
22 juni 2011 den 11:04
Robert Halvarsson
Jämte kommunitarismen, som ofta socialt sett är allt ifrån norm-kritiska finns det andra intressanta inslag inom den frihetliga socialismen som social ecology, mutualism o.sv som har liknande syn på samhälle kontra människa som kommunitärer. Alltså förhållandet människa – samhälle – gemenskap – människa. Även om de verkar komma till vilt skilda åsikter om ex. staten och om sociala normer kring familjebildning, sexualitet, synen på staten, etcetera.
Just krogen och gallerian är ju dessutom sociala mötesplatser, som du konstaterar! Jag hörde Nina Björk prata lite om saker som berörde det här på Tillväxtforum, att ex. reklamens framgång är att bejaka oss som sociala varelser. Ex genom sexualitet, status och så vidare. Men i det här fallet filtrerat genom vad Marx skulle kalla för reifikation, dvs. “förtingligade” mänskliga relationer istället för relationer mellan människa och människa.