Efter min urladdning för ett par veckor sen med 8 ideologi-inlägg på lika många dagar har jag låtit bloggen vila ett tag. Men nu är jag tillbaka, något så när. Det som peppade mig att skriva var den här bloggposten av Jimmy Sand, där han gör reklam för Federas nya bok, samt efterlyser mer rödgrön idédebatt. Jag insåg när jag läste texten att jag har en text som berör just det ämnet. En text jag skrev för att få publicerad i  mps tidning Grönt, men som jag inte har fått in, så nu släpper jag den här istället.

I miljöpartiet har vi traditionellt sett betraktat oss själva som ett progressivt parti som är fristående från tidigare generationers ideologier. ”Höger, vänster? Varför inte rakt fram?” stod det på ett av grön ungdoms gamla klistermärken. Men jag menar att den bilden inte håller längre, mp har betydligt mer gemensamt med vänsterblocket än med högerblocket, och det borde vi erkänna. Faktum är att ett långsiktigt samarbete med högerpartierna verkar helt omöjligt att förena med de värden som vårt parti prioriterar.

Ta miljöpolitiken som exempel. Tillväxtkritiken har alltid varit central i den gröna rörelsen. Ett evigt ökande uttag av naturresurser från jorden är omöjligt, och ekonomisk tillväxt har alltid hängt ihop med ett ökat uttag av naturresurser. Alltså är det ohållbart. Varken högern eller vänstern har traditionellt köpt argumentet. Men det finns en stor skillnad mellan motståndet från de två sidorna. Högerns motstånd mot tillväxtkritiken är djupt ideologisk. Utan ekonomisk tillväxt blir världen ett nollsummespel. Varje gång en människa blir rikare blir någon annan person fattigare. I en sådan värld blir omfördelning av inkomster en central del av alla regeringars politik. Att omfördela inkomster är att inskränka äganderätten. En politik som baseras på att inskränka äganderätten är helt stötande för högern. Därför kommer de aldrig vilja acceptera det faktum att jordens resurser är begränsade. Det är också därför vi ser en extrem teknikromantisering bland högerideologer just nu.

Vänsterns kritik däremot är inte ideologisk utan snarare en slentrianmässig kritik som grundar sig i ett gammalt tänkande. Deras ideologi har inte hunnit anpassa sig till dagens situation, men den är inte omöjlig att förena med tillväxtkritik, så som högerns ideologi är. Tvärtom så pratade vänstern i början av sin framväxt mycket mer om samhället i termer av ett nollsummespel, där de rika utnyttjade de fattiga.

Men inte bara i det här enskilda fallet är det så att vänstern ligger närmare oss. Studerar man kärnan i våra ideologier så är de besläktade. Miljöpartiet baserar sin ideologi på solidariteter, och vänstern på rättvisa. Men i mångt och mycket menar vi samma sak med begreppen. Vi vill gemensamt bygga ett samhälle som inkluderar alla, och som är baserat på samarbete, ett samhälle där folk hjälper varandra, må vara att vi har delvis olika idéer om hur vi når dit. Detta ska jämföras med högerns konkurrenssamhälle där människor ”är rationella” och konkurrerar istället för att samarbeta.

Länge har vi slängt oss med slagordet att vi varken är höger eller vänster, och det har haft sina poänger. Det perspektiv vi förde fram var delvis helt nytt och det behövde poängteras. Vi har också haft många samarbeten med borgarna på kommunnivå, vilket säkerligen har varit hälsosamt, eftersom det har hjälpt till att bryta ned socialdemokraternas bild av sig själva som garanterade all makt. Historiskt sett har också miljörörelsen och vänsterrörelsen varit relativt skilda fenomen. Men vi befinner oss nu i en process där det förändras. Miljöfrågor handlar i första hand inte längre om att rädda en massa fina djur. På cop15 var det bärande temat i demonstrationerna climate justice. Rättvisa, det är den röda tråden som har funnits i alla vänsterrörelser. Miljörörelsen håller på att förvandlas till en vänsterrörelse. Men det sker saker i andra ändan också. Boken jämlikhetsanden, som menar att tillväxt är helt poänglöst i rika länder, och som visar genom sin forskning att jämlikare samhällen mår bättre är ett fantastiskt exempel på hur röd och grön ideologi vävs ihop. Den socialdemokratiska tidskriften tvärdrag publicerar ett temanummer som ifrågasätter tillväxten och ämnet diskuteras flitigt inom både socialdemokratin och vänsterpartiet.

Det är dags för miljöpartiet att komma ut ur garderoben nu. Vi är ett vänsterparti, det innebär inte att vi alltid håller med facken, som sossarna, eller låser fast oss vid en blind tro att samhället bara styrs av vem som äger produktionsmedlen, som vänsterpartiet. Men det betyder att vi har en ideologi som bygger på samma sak som alla andra vänsterpartier. Rättvisa. Och det innebär att även om det kan vara positivt i enskilda fall att samarbeta med borgerligheten så kommer ett sådant samarbete aldrig att fungera på lång sikt. Och vi miljöpartister tänker ju långsiktigt.