Jag tvekade att skriva det här inlägget, men nu blir det av ändå.
En av de tydligaste demografiska trenderna under det förra århundradet var urbaniseringen. Folk flyttade från landsbyggd till staden. Detta har fortsatt in i vårt århundrade och numera bor för första gången i mänsklighetens historia fler människor i städer än på landet. I vissa områden börjar detta få extrema proportioner. I The Guardian läser jag en artikel om hur många städer växer ihop och bildar megaregioner med upp emot hundra miljoner invånare. Platser där man åker i mil efter mil utan att lämna bebyggelse.
Enligt artikeln är urbanisering nu “ostoppbar”, och personen som skrivit rapporten menar att 70 % av jordens befolkning kommer bo i städer år 2050. Jag menar att det här är ett helt orimligt påstående. Vad som kännetecknar en stad är att den inte är självförsörjande. Städer kan bara uppkomma på ett enda sätt. Genom att det produceras ett överskott av mat. När ett överskott produceras kan folk börja syssla med andra yrken, städer bildas, och högkulturer uppstår. Så har det sett ut historiskt.
En förutsättning för ökad urbanisering är alltså att vi blir effektivare på att producera mat. Samtidigt vet vi att peak oil kommer inträffa inom några år. Hela det moderna jordbruket är uppbyggt på olja. För varje kalori du äter har det gått åt 7 kalorier energi, mestadels i form av olja. Jordbruket kommer behöva göra en massiv omställning inom några år, och det kommer innebära att det behövs fler människor som arbetar med att producera mat. En fortsatt urbanisering är därmed omöjlig.
Till detta har vi en rad andra problem med städer, ta exemplet Beijing som börjar få brist på vatten. Men istället för att begränsa sin konsumtion ska de dra en vattenledning över halva Kina för att kunna fortsätta överkonsumera. Samma sak upprepas i på dussintals platser världen över. Men vatten faller åtminstone ned från himlen lite då och då. Om någon skulle göra verkliga effektiviseringar så går det problemet att lösa. Matproblemet går däremot inte att komma ifrån.
Derrick Jensen, en av de mest kända primitivisterna pratar om att städer, som vi förklarade ovan, är själva definitionen av en civilisation. Utan städer finns inte den höga grad av specialisering, eller det beroende där städerna är i konstant behov av landsbygden för sin överlevnad. Utan städer, ingen civilisation, som vi känner det. Och vi vet att städerna kommer minska de närmaste decennierna till följd av oljetoppen. Vi lever med andra ord på civilisationens topp. Inte topp som i att vi lever i den bästa av världar, men topp som i att det inte på lång tid kommer finnas så här stor grad av städer som de finns just nu, vilket kommer ha långtgående effekter på hur vi alla lever våra liv.
1 kommentar
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
16 april 2010 den 22:53
Lottaf
Städer är resurseffektiva och bra. Vi kan bli enormt mycket bättre på att bygga städer och bostäder miljövänligt och en stad behöver inte innebära att man inte gör plats för annat, jag ser gärna att vi bor tätt och inte glest, men då i höghus intill varandra så att man inte tar upp så mycket markutrymme och lämnar stora, närliggande utrymmen för storskaliga odlingar. Det finns många idéer om hur vi på bästa möjliga sätt kan bygga städer men samtidigt lämna odlingsutrymmen. T.o.m matproduktion med ordentligt avstånd från där människor bor kan göras någorlunda hållbart. Man transporterar alla med buss/tåg/nånting precis till stället man odlar mat, storskaligt så att många med samma arbetstid kan transporteras samtidigt, och när maten är klar transporteras den in direkt till städerna. Tänk då att det är transporterna till affärerna som de transporter det går åt mest energi på i dagsläget, så bor folk så centralt att de går eller cyklar så har vi sparat in massor på det med.