Vi fick i uppgift att skriva en argumenterande insändare i skolan om EMU. Jag frågade om jag kunde skriva om finanskrisen istället, och det fick jag. Här är resultatet (Jag vill varna lättuttråkade läsare för ett ganska byråkratiskt språk)

När finanskrisen just hade börjat skyllde de styrande i Washington på finansvalparnas girighet. Det var girigheten som hade fått dem att gapa efter för mycket, och därmed mista hela stycket. Men det var inte finansvalparnas fel, människorna i Washington ljög. De visste hela tiden att finansvalpar är giriga, kapitalismen kräver det till och med. De som inte vill maximera sin vinst kommer att gå under i den hårda konkurrensen. Finanskrisen var inte ett fåtal människors girighets fel, det var heller ingen bugg i systemet, det var hela systemet som fallerade.

Vi har ännu inte sett botten på den här svackan, och ändå har vi satt samma människor som orsakade krisen till att reparera den. Man kan tycka att de borde ha förlorat vårt förtroende vid det här laget, men tydligen inte. Det är dags att komma med nya lösningar istället för samma gamla idéer som orsakade krisen från första början, för dagens ekonomiska system är inte hållbart.

Den engelska kommissionen för hållbar utveckling konstaterar det som vi gröna har sagt i årtionden: ”Tillväxtens myt har svikit oss. Den har svikit de två miljarder människor som lever på under två dollar om dagen. Den har svikit de ömtåliga ekosystem som vi beror av för vår överlevnad. Den har svikit spektakulärt när det kommer till att ge ekonomisk stabilitet och att säkra människors tillgångar”. Det är dags att andra krafter tar kontroll över det ekonomiska systemet, krafter som inser att evig tillväxt i en begränsad värld inte är genomtänkt ekvation.

Vi måste se den här krisen som en väckarklocka, och vi måste inse att det inte går att både äta kakan och ha den kvar. Det går inte att som moderaterna, ha som sina två främsta mål till EU-valet att rädda klimatet och öka tillväxten eftersom de två står i tydlig motsats till varandra. Tillväxt i västvärlden och en bra miljö är inte förenliga, mer prylar ger mer skräp, så enkelt är det. Tillväxt är för den delen inte önskvärt heller, eftersom det inte ens får oss att må bättre. Mer pengar ger bara ökat välmående fram till en viss gräns, en gräns som västvärlden sen länge passerat.

Det är dags att tänka om, och att tänka nytt. Kravet på evig och ständigt ökande tillväxt var vad som satte oss i den här situationen med finanskris och klimatkris från början. I solidaritet med världens fattiga, och med kommande generationer som kommer att lida av den förstörda miljön är det inte mer än rimligt att vi slutar sträva efter någonting som inte ens gör oss mer välmående. Låt oss istället fokusera på en rättvisare fördelningspolitik, båda nationellt och globalt, samt att ge folk jobb, förslagsvis genom minskad normalarbetstid. Det skulle alla tjäna på.